Hemma hos Johanna

Som ni säkert hört är det torrt i södra Sverige. I kombination med Kalmarblåsten ledde torkan till att kvällens majbrasa i Norrliden blev inställd. Lite tråkigt tycker jag. Det hade varit mysigt att gå ut och möta våren med sång och eld. Sedan hade ju bilden blivit bra mycket roligare om det faktiskt brunnit lite. Det är nästan så att jag är lite avis på min brandman till pappa som arbetar idag. Någon lär ju få se eld iallafall.




Härligt med långa ljusa kvällar ändå.

Tjing

Tentan gick ganska smärtfritt. 45 minuter tog det att svara på allt och sedan var det bara att vänta på att tentavakten skulle släppa iväg oss. Den kvarten ägnade jag åt att försöka klura ut vad rörelsemarginal egentligen innebär, utan att komma fram till något vettigt. Jag hoppas att jag klarar mig iallafall. 

Efter tentan åkte jag, Maria, Henke och Stefanie till Giraffen och skulle käka glass. Det blev lunch för tre av oss och kaffe till den fjärde. Det såg länge ut som att vi skulle bli utan det vi planerat att åka dit för, men det blev till slut glass med topping för tre av oss på Donken. Grymt gott. 

Nu ska jag titta på ishockey.

Tjing  

Drygt en timme kvar till tentan. Tänkte att eftersom jag läste så dåligt igår (20 minuter innan jag gick och la mig och klockan var halv ett på natten) vore det kanske en bra idé att läsa nu på förmiddagen. Har jag gjort det då tror ni? Nej! Istället sov jag alldeles för länge och nu eftersvettas jag av att ha kastat i mig frukostgröten alldeles för fort. Okej, ny plan: borsta tänderna och cykla ner till tentasalen. Där utanför kanske jag tvingar mig att plugga när jag kan visualisera provet framför mig. Eller är uttråkad av att vänta. Ekonomijournalistik är visserligen ingen höjdare, men att stirra in i en gul tegelvägg i en halvtimme är inte så upplyftande heller.
Nä, nu måste jag ta tag i mig själv och dra iväg.

Önska mig lycka till!

Tjing

Vilken match! Förmodligen den struttigaste versionen av den svenska nationalsången jag någonsin hört, men för en sådan match köper jag det. Jag älskar mirakelvändningar, det är det som är charmen med idrott. Håller ni inte med?

Tjing

Jag är inte så stressad över ekonomijournalistiktentan på torsdag - och det stressar mig. Det får mig iallafall att ifrågasätta mig själv. Lägger jag verkligen ner tillräckligt med energi på pluggandet?
Här hemma sitter jag skönt i min soffa och e-shoppar på ellos (fick mersmak när de fina kläderna kom hem förut) och läser om klasskompisars hårda pluggande på deras bloggar. Det är som när man precis skrivit ett prov, diskuterar sina svar med kompisar efteråt och då inser att man mådde bättre innan man hört de andras svar. Undrar om alla verkligen lägger ner så mycket tid som de säger på den där tråkboken.
Jag ska vara helt ärlig. Mitt pluggande började bra i början av den här kursen - jag köpte boken tidigt och började läsa när den kom hem. Någonstans i tredje kapitlet saktades sedan takten ner markant för att sedan avstannas helt när det var dags för grävjobbet. Ett kapitel har jag fortfarande kvar att läsa, men det tänker jag strunta i. Jag satsar på att läsa från mina markeringar tidigare i boken istället och hoppas att det och anteckningarna räcker. Vad tror ni om min strategi?

Jag vill iallafall tro att jag är tillräckligt förberedd för att bli godkänd på torsdag.
 
Tjing

Minns ni hur mycket man var rädd för när man var liten? Själv var jag rädd för Kents video "Om du var här" och Ursula (ni vet sjöhäxan från Den lilla sjöjungfrun som jag förresten var helt säker på hade sitt bo under vår trappa). Dessutom hade jag svårt att sova när X-files visades på tv. Introt var så otäckt tyckte jag. Och visst kan man förstå det ur en tioårings perspektiv.

Vad är man då rädd för idag? Jag ska vara så klyschig att säga att min största rädsla är att förlora någon som står en nära. Har precis blivit påmind om den hemska känslan när någon plötsligt försvinner och jag ville inte minnas. Efter att morfar dog för snart fyra år sedan hoppades jag att det skulle vara nog. Naivt kanske att tro att det aldrig skulle inträffa igen, men man tror ändå inte att det är sant när de tråkiga nyheterna plötsligt kommer. Ibland suger livet verkligen. Visst var livet lite bättre på den tiden då oron egentlighen saknade grund och logik? När Kent, Ursula och X-files var det mest skrämmande i världen.

Tjing

Cyklade ner till stan idag med Mattias. Som bekant ramlade pengarna in på kontot igår, så idag gick vi lite i affärer. Att prova jeans är verligen ingen boost för självförtroendet. Inte andra kläder heller för den delen. Clownfötterna är så stora att det ibland inte finns storlekar. Axlarna är så breda att alla tröjor och skjortor spänner över rygg och axlar. Armarnas omkrets verkar också vara onormalt stora eftersom jag när jag ska ta av mig en skjorta måste slappna av maximalt i armarna för att ärmen är för trång annars och plagget då sitter stenhårt fast. Idag kom beviset på att för lång tid utan träning och dålig kost även sätter sig på låren. Jävla skit. Har visserligen aldrig varit speciellt smal, men bättre tränad har jag definitivt varit. På måndag ska jag skärpa till mig. Börja träna och äta bättre. Hoppas lite på att pressen från bloggläsarna ska kunna hjälpa mig lite på traven. 

Lyckades ändå hitta byxor till slut, men det tog en bra stund. Ändå tycker jag att det här är konstigt. Jag uppfattar inte mig själv som tjock och ändå har jag svårt att hitta kläder. Hur är det då för dem som verkligen är stora? Hur sjutton ska man kunna hitta kläder i en värld där allt verkar vara designat för supermodeller och anorektiker? Vakna designers! Äver stora (eller halvstora som jag) vill kunna hitta kläder som helst inte ser ut som en säck eller ett tält.



Tjing

Sambons lag förlorade idag i sin match mot Blåvitt, men han är ganska munter ändå. Jag hoppas att han har haft en bra födelsedag fast firandet blev lite annorlunda. Det blev till att baka kladdkaka att ta med hem till Henke för fotbollskväll. Trevligt, även om jag och Maria säkert på många sätt förstörde matchen för pojkarna genom att såga spelarnas frisyrer, förlöjliga dåliga filmningar och bara genom att prata allmänt strunt.

Nu när vi kom hem igen vid elvatiden satte vi igång med nästa projekt. Eftersom vi får finbesök av grannarna imorgon till middagen ville vi göra något extra. En dessert som jag bara älskar som min pappa gör så bra. Philadelfiatårta. Något som jag aldrig tidigare bakat själv.





Nu är inte pappa här i trakterna och när jag stod där i köket och det kändes som att bänken svämmade över av plastbunkar med olika ingredienser i önskade jag att jag fått lite hjälp. Nu hade jag visserligen min kära sambo, men han var inte mycket bättre än mig på det här. Läxa: kanske inte baka något man aldrig gjort själv förut när man bjuder hem på middag? Det kanske kan vara klokt att ha en gång hemma först, när de enda som kan drabbas av ett eventuellt misslyckande är just vi själva. Äh, vi får se hur det går. De ska nog komma levande härifrån iallafall.

Under dagen idag har jag inte gjort någon som helst nytta. Min främsta uppgift har väl varit att underhålla Henrik och Maria som gjort själva hårdarbetet idag. Nu låter jag kanske jävligt lat, men jag har bidragit till arbetet - men inte idag.  Jag tror att det delvis var trötthet efter gårdagen, eller kanske dagen innan det. Hur som helst verkar jag inte kunna skaka av mig det. Jag flamsade, sjöng och försökte nog någonstans mitt i allt också vara ett stöd för Henke i hans redigering. Ju längre dagen gick desto med livlig blev jag nog. Tji fick du Ronja för att du kallade oss "den tysta gruppen som sitter lugnt och jobbar".


Henke och Maria fick iallafall något gjort idag.

Imorgon väntar en dag som påminner oroväckande mycket om den här dagen. Tidig morgon och utan en aning om vad jag egentligen ska göra väl på plats i skolan. Hoppas iallafall att textraden ur den där gamla ICA-reklamen snart faller ur min hjärna - snart blir jag tokig på att höra den snurra runt i skallen. "Ketchup står till höger, höger, höger...". Jag behöver hjälp! 

Tjing

Lilla Ego idag gick smärtfritt även om vi spårade ur en aning (läs totalt) på slutet. Glittriga vaginor är liksom inget man pratar om varje dag.

Sedan var det dags att storhandla på ICA. Tråkigt att handla, särskilt när man är trött, oinspirerad och bara vill åka hem. Skönt att det var ganska folktomt där inne iallafall.


 
Passade på att ta lite bilder inne på Maxi eftersom vi behövde lite sådant till vårt grävjobb i skolan. Kände mig lite dum som strök omkring där som en paparazzi med kameran om halsen, men så länge ingen säger åt mig att dra åt helvete är det väl bara att plåta på antar jag?



Angelica - visst minns jag köttfärsskandalen. Men det var inte så illa egentligen då bara några få ICA-handlare var inblandade och förtroendet för ICA idag är bättre än någonsin (har gjort en grej på den vinkeln).
Jag handlar iallafall köttfärs på ICA fortfarande, finns ingen anledning att vara rädd. Då skulle man bli tokig. Alla fifflar säkert på något sätt, det tror jag. 

Innan radion idag hann jag också med en sväng på MQ:s rea. Hittade egentligen inte så mycket, men det blev en väldigt söt blus till slut iallafall.



Nu ska jag dricka lite te och se på sporten.

Tjing

Den senaste tidens all vattenträning har fått mig att inse att jag verkligen behöver en baddräkt. Det var nog säkert tio år sedan jag hade baddräkt sist och nu såhär på ålders höst verkar det vara läge att skaffa en igen. Jag menar egentligen: varför har man bikini? Jo, för att få färg på magen under sommaren. Är det sommar nu? Nej, verkligen inte! Dåså. Alltså kan jag ha baddräkt ett par månader till utan att oroa mig för någon märklig solbränna.

Efter köpet bar det av till simhallen direkt för att prova den. Satt bra och var jätteskön. Visst blir man glad när man gör riktigt lyckade köp?



Tyvärr hittade jag ingen bild på själva baddräkten, men jag hittade bikinin med samma mönster. Det är den stora bilden till vänster.

Tjing

Var ute och promenerade en stund nyss. Soligt i Kalmar idag, så det fick bli solbrillesäsongspremiär idag.









Tjing

Här kan ni lyssna på mitt inslag som jag gjorde till Sveriges Radio Kalmar om terränglöpning. Som sagt, det blev inte som jag tänkt mig. Hur som helst, det viktiga för mig var att jag lyckades lösa uppgiften till slut. Trots hinder på vägen.

Tjing

Vädret är vårigt, på gränsen till somrigt idag i Kalmar. För att hylla solen hade jag idag kjol (visserligen svart men man kan ju inte få allt) och det var väldigt härligt. Eftersom det var torrt på marken kunde jag dessutom inviga mina nya fina skor som jag köpte i Jönköping. Vad tycker du?



Usch för det här med nya skor, egentligen. Jag tycker egentligen om skor. Problemet är bara att när man har en blandning av clown- och babyfötter (stora men sköra) är det väldigt svårt att hitta lämpliga skor. Jag skojar inte när jag säger att tofflor kan ge mig skoskav. Alla skor är rent utsagt ett helvete att ha från början, då det alltid klämmer eller skaver obehagligt. Lagom till att skorna är på gränsen till att gå sönder för att jag haft dem så länge börjar de bli riktigt sköna.
Dagens skor var iallafall en någorlunda positiv upplevelse. Det var inte så farligt som det kan vara, jag har varit med om värre. Ändå sitter jag här i soffan och betraktar mina bara fötter som är rosa på hälen och har blåsor på lilltårna. Antar att jag får vila några dagar från just de där skorna. 

Här har ni ett vårtecken som ni kanske inte kände till: "glöm snödroppar och annat, bästa vårtecknet är alla artiklar om jättebonusar när årsredovisningarna har kommit". Så sa dagens gästföreläsare Knut Kainz Rognerud som är ekonomijournalist på Dagens Nyheter. Han var riktigt intressant att lyssna på, men orken sinade ändå på slutet. Energinivån var rätt låg efter en ganska liten lunch. Ikväll blir det iallafall hemlagade pannbiffar här hemma så det ska nog smaka.

Tjing