Rekordkaffe i Kalmar
För de av er som inte är insatta i världrekorden vi har här i Kalmar ska jag förklara. Vi har nämligen numera ett "Guiness världsrekord". Ni kanske undrar i vad? I kyrkkaffe, naturligtvis. 2620 personer var med och bidrog till att slå rekord som världens största kyrkkaffe. Jag måste säga att det låter lite farligt att tävla i kaffedrickande - där kan man snacka beroende.
En annan grej som hör ihop med detta är att det i en av lokaltidningarna förekom två artiklar om detta kyrkkaffe i samma tidning. Samma bilder, men lite olika texter. Det skulle kanske behövas lite bättre kommunikation på den redaktionen.
Idag var jag och Frida i simhallen och gjorde intervjuer och hämtade inspiration till våra reportage. Satt från början och var lite seriösa, men det slutade att vi lekte i vågorna från vågmaskinen och åkte vattenrutschkana. Jag slog rekord på tiden - där fick de där småkillarna som skrattade bakom min rygg för min teknik. Det handlar inte om hur snabbt man kommer iväg - allt handlar om rutin!
Tidigare idag i skolan var det textseminarie där alla fick sina texter massakerade. Det var skoj.. Nä, så illa var det kanske inte. När alla andra påpekar felen ser man de själv också, men man blir lite blind på sin egen text. Det var roligt att höra hur alla hade lagt upp sina texter, det var väldigt olika. En positiv grej var iallafall att läraren sa att hon inte hittade ett enda språkligt fel, att inte ens ett kommatecken fanns att klaga på. Det kändes riktigt skönt.
Nu kommer vi att vara lediga sådär jättelänge igen. Suck, faktiskt. Man har liksom lite svårt att sysselsätta sig när det är så, men tanken är väl att vi ska jobba med våra intervjuer. Det skjuter man gärna upp iallafall.
Just det, igår på jobbet fick jag veta att den tant som blev skitsur på mig på Guldfynd härom sistens hade ringt vd:n för Guldfynd och klagat. Direkt när tanten gick pratade jag med min chef om det, jag var lite upprörd för att hon var grinig, inte ville ta emot den hjälp hon fick och kallade mig otrevlig fast jag inte var det. Min chef stod upp mot sin chef och hade förklarat att jag verkligen inte är otrevlig mot varken kunder eller personal. Det känns skönt att ha en chef som står upp för och litar på en.
Tack för presenten Mattias!
Tjing
Epilepsin förstör mitt liv!!!
Jag insåg att mitt liv kommer att bli mycket mer begränsat av "mitt tillstånd" än vad jag trott tidigare. Det senaste året har jag haft fem anfall. 5 !!!!! Innan det här året hade jag haft 5 anfall totalt sen jag var 11!! Allt är så jävla orättvist! Jag äter ju medicinerna, jag gör som läkarna säger - varför funkar det inte! Man skulle blivit läkare själv istället så man iallafall hade haft sig själv att skylla om man gjort något fel.
Körkortet, som ligger där ogiltigt i min plånbok, känns mer och mer avlägset. Det finns inte en chans att jag får tillbaka mitt körkort igen. Dagen då jag tog körkort var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, då kände jag att jag verkligen lyckats med något. 3 månader tog det och sedan var den lyckan borta. Jag vet vad ni tänker: "bry dig inte om det där med körkortet, det finns många som inte har körkort, det viktigaste är att du mår bra"...SKITSNACK!!! Hur ska det gå till? Hur ska jag kunna släppa att jag inte får köra bil? Hela min karriär kommer att falla om jag inte har körkort! En journalist MÅSTE ha körkort, annars är man värdelös. Hur ska man kunna ta ett snabbt jobb? "Det har hänt något i Bromma", "Okej, jag tar det. Jag blir lite sen för det är strejk i tunnelbanan, men det gör väl inget?". Ingen kommer att vilja anställa mig.
Dessutom är jag rädd. Jag är rädd för att cykla, duscha och gå i trappor. Det går inte en dag, eller ens en timme, utan att jag tänker på hur försiktig jag ska vara för att jag är rädd. Jag vill inte leva resten av mitt liv och vara rädd.
På jobbet har chefen sett till att jag inte får stänga ensam, eftersom hon är rädd för vad som skulle hända om jag fick ett anfall när jag är ensam. Det är så det kommer att vara. Jag kommer att nekas vissa uppgifter på grund av det här.
6 tabletter om dagen - när räknas man som narkoman? Det kan inte vara nyttigt för kroppen att äta så mycket mediciner. Jag kanske blir beroende, med min tur skulle det inte förvåna mig. Tänk om jag inte kommer att kunna skaffa barn - för starka mediciner eller för många anfall. Man kan bli deppig för mindre.
Klockan är mycket och jag ska jobba imorgon. Jag kan inte sova nu, är alldeles för nere. Ska nog sitta och deppa ett par timmar först, sen får vi se vad som händer.
Nu har hungern slagit till också.
Fan!
Boken med stort B (inte Bibeln)
Idag har jag fått mycket gjort. Lämnade in min första intervju på förmiddagen. Lite skrämmande måste jag säga, man vet aldrig vad för typ av respons man kommer att få på sin text.
Sen har jag lämnat in mitt intyg från sjukhuset till folktandvården där det bekräftas att jag har diagnosen epilepsi. Intyget ska skickas till landstinget för att jag ska kunna få mina nya tänder betalda. Jag som trodde att landstinget står över sjukhuset - varför ska jag behöva medla mellan dem via folktandvåden? Suck!
Passade på att hämta ut den nya medicinen också. Så nu har jag en fin liten trilogi med medicinförpackningar hemma.
Lamictal - beige små tabletter som smakar fan
Folacin - små piller som är äckligt illgula
och nya
Absenor - enorma, avlånga, vita tabletter som kommer i en obehaglig brun glasburk. Att titta på den gör att man känner sig sjuk.
Någon av de här tabletterna måste väl kunna hjälpa?
Sen hämtade jag Boken. Jag tror att mina närmaste förstår vilken jag menar för jag har snackat om den ett tag nu. Harry Potter. Jag älskar honom och jag måste erkänna att jag är avundsjuk på hans liv som trollkarl. Jag vill också leva ett sånt där magiskt liv där det händer roliga, konstiga saker varje dag. Kanske finns sådan magi på riktigt? Jag menar, i boken vet ju inte mugglarna om att det finns häxor och trollkarlar - det kanske är så det är i verkligheten också.
När man läser en sån här typ av bok får man alltid många märkliga funderingar i skallen. Det är som efter första gången man såg "Truman Show". Hur förvirrad och paranoid var man inte efter den, lixom?! Tänk att man kan bli så påverkad av en serie böcker egentligen. Sitter och tittar på Boken där den står i min hylla - den är så fin, vill knappt öppna den för jag är rädd att repa eller vecka sidorna i den. Jaja, det är inte akut att läsa den, får göra det någon gång när jag har tid. Har redan läst orginal versionen så jag vet ju vad som händer...
Tjing
Var är min kombo?
Idag åkte Malin till Höör med Stefanie, alltså är jag ensam hemma i helgen. Malin åkte i förmiddags - det ser redan ut som ett slagfält här hemma. Jag har insett att jag städar inte för att jag vill eller egentligen orkar, utan det är av respekt för Malin som jag diskar, plockar undan, torkar av och sånt. Nu när hon inte är här kommer mitt rätta slarv-maje-jag fram. And I don't like it! Imorgon jobbar jag så då blir det nog inte av att jag fixar allt, men på fredag ska jag: diska, slänga sopor, städa av på bordet, torka av spisen och lägga in madrassen i förrådet (den har stått framme sen Fia var här).. Och ja mamma - jag ska ta bort mina kläder från stolen och hänga in dem i garderoben!
Pratade med min läkare i morse (det var inte en dag för tidigt han ringde). Han gav mig recept på ytterligare en medicin, så numera har jag tre olika. Tre mediciner!!! Trots att jag varken är 85 år gammal eller dödssjuk. Ger det vuxenpoäng eller pensionärspoäng?
Det där med vuxenpoäng är rätt spännande, epilepsin ger mig faktiskt lite gratis-poäng:
# Tre ep-mediciner + två smärtstillande för tillfället = 5 mediciner totalt! Otroligt att jag inte har blivit helt hög på det än...
# Plasttänder till följd av anfallet. Löständerna kommer tidigt ;).
# Jag har tagit körkort och fått det indraget igen. Trodde att man iallafall skulle behöva passera 40 innan det skulle hända.
Måste sova, har ett jobb att sköta imorrn!
Tjing
VG-glädje och konsertbilder
Här kommer lite bilder från konserterna jag varit på i veckan. Bättre sent än aldrig...
Sahara Hotnights
Kent
Tjing
Vilken vecka!!!
Måndag - Telefontid! Ringde läkare, tandläkare, ringde runt efter min cykel och pratade med halva släkten som nåtts av djungeltrumman.
Tisdag - Fixade mina tänder. De är visserligen lite sneda, men de är hela iallafall...
Onsdag - Sahara Hotnights på kåren, hur roligt som helst!! Brukar inte lyssna på dem jättemycket, men jag blev positivt överraskad. Sent i säng men det var det värt.
Torsdag - Skola först och sedan bar det av hemåt; 6 och en halv timma med buss. Det kan inte bli bättre! Tänkte att jag borde plugga - det gjorde jag inte. Jag lyssnade på musik och sov hela vägen. Det var rätt skönt det med.
Fredag - Åt lunch tillsammans med pappa. Trevligt att hinna ses lite iallafall, nu ses vi ju inte förrän vid jul nästa gång. Hann också med att träffa Angelica en kortis (jag skojar inte, det var inte längre än en timme). Synd att vi inte ses så ofta, men det var ju bättre att träffas en kortis än att inte träffas alls. Sedan var det middag med Mattias på kvällen. Var på restaurangen BarCelona där man kan äta tapas. Mums! En riktigt mysig kväll.
Lördag - Uppe hyfsat tidigt för att träffa Sara och ta en fika. Vi hade trevligt och hade, som vanligt, massor att tjattra om. Saknar mina kompisar där hemma, även om jag har jättekul med mina nya vänner här i Kalmar. Sedan åkte vi till (kulturplats) Vikingahallen - Skånelas hemmahall och förut även mitt tredje hem. Tyvärr förlorade Skånela mot Eslöv, men det fanns ljusglimtar. Jag tror aldrig att jag har sett någon bli upplurad på läktarn så många gånger som Eslövs kantförsvarare. Nypan gjorde bort henne varenda gång hon fick chansen. Till slut blev hon tjurig och så småningom också utvisad. Underbart.
Kvällen fortsatte med middag och fotboll hemma hos mamma. Toppenmiddag - Skitfotboll.
Söndag - Lugn förmiddag. Var nere i Solna Centrum och kollade lite. Har fortfarande inga idéer till julklappar - till någon!!! Suck.
På kvällen var det Kent!! Det var sååå bra! Det var vissa låtar jag inte kände igen, men det gjorde inget för de var också bra. Jocke Bergs röst är underbar och det är skönt att det inte är för stor skillnad mellan skiva och live. Och en sak till. Kärleken väntar har aldrig varit någon av mina favoriter, men det har aldrig varit så bra som på spelningen igår.
Måndag (igen) - Lång bussresa. Jättelång bussresa, men nu är jag tillbaka i Kalmar. Var ute på en lång promenad för att få någon form av frisk luft idag, bäst idag. Köpte äpplen i affären, som jag var tvungen att skära i småbitar för att kunna äta med mina nya tänder.
Måste bara ta upp det här med alla brev igen. Idag fick jag ett brev från Danderyds sjukhus där det kallar mig till läkarbesök. Jag bytte läkare för ett år sedan!! Men man kan ju göra misstag, någon har säkert glömt att informera om bytet och flytten. Den andra är märkligare. Fick ett brev från Lärarnas Riksförbund förra veckan. "Har vi missat dig?" står det på framsidan. Mitt svar är ja, men det är inte så konstigt eftersom jag inte utbildar mig till lärare. Det misstaget är med svårförklarligt - jag har ju aldrig ens sökt lärarprogrammet!
Nu ska jag se på lite fler Vänner-avsnitt. Fick låna 3 säsonger av Mattias, tack älskling!
Hörs imorgon.
Tjing
Rugby + Jay Leno + Frankenstein = Jag
Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig.
Egentligen hade jag tänkte åka till gymmet och köra spinning, åka hem, softa lite och sedan åka på fyllan i villan.
Istället blev det epilepsianfall med cykelkrasch till följd, två avslagna tänder, en rejäl fläskläpp, skrapsår på näsa, mun och knä, en haka som är så svullen att jag liknar Jay Leno i vissa vinklar, ambulansfärd, sjukhusvistelse.
Det var inte planerat. 
Så här såg jag ut igår kväll när jag hade tvättat av det värsta av blodet.
Tack Malin som satt med mig på sjukhuset hela dagen, du är en ängel :)!
Det är en konstig känsla att vakna upp ur medvetslöshet. Allt är som en dimma, man hör alla röster men ser knappt några ansikten. När man ligger där tror man att man vet precis vad som händer. Nu när de hämtade mig hade jag så ont av kraschen att det enda jag minns att jag upprepade en massa gånger var meningen "jag vill inte dö!". När folk då talade om för mig att jag inte skulle dö blev jag ännu mer rädd, eftersom jag trodde att de bara sa så för att lugna ner mig innan jag verkligen skulle dö.
Sedan är det märkligt vad man minns av en sådan olycka. Jag minns att jag skulle cykla ner till gymmet, men jag minns ingenting från när jag var i närheten av olycksplatsen. Däremot mindes jag ambulanskillen och tackade honom när jag såg honom på vägen ut. Kanske mindes jag honom för att han påminde om min pappa?
Efter en hel dag på sjukhuset blev jag hemskickad med smärtstillande. Men det är inte över än - det är nu det börjar! Nu ska man ta tag i allt som måste fixas. Såhär ser mitt schema ut för imorgon:
- Ring tandläkare om akutvård
- Ring neurologen om att få byta medicin
- Ring clasons måleri, som var snälla nog att ta hand om min cykel efter kraschen
- Hämta cykeln förhoppningsvis
- Hämta kurslitteraturen
Just nu ilar det i tänderna, jag har lite svårt att prata ordentligt och att äta är inte lätt utan framtänder och med en läpp som är all over the place. Men det kunde gått mycket mycket värre, hade kanske lite tur i oturen trots allt.
Nu ska jag ta mina smärtstillande så klarar jag nog av den här kvällen också.
Tjing
Märkliga brev och urvuxna fotbollsskor
Mycket sport idag faktiskt. Löpning på gymmet, handboll och hockey på tv.
Såg även lite beach-fotboll på tv:n på gymmet medan jag sprang - mycket roligare än vanlig fotboll måste jag säga. Blev positivt överraskad eftersom det var rätt tuffa närkamper, och ibland tacklingar, utan att spelarna filmade eller gnällde. Skulle jag spela fotboll så skulle det vara av den typen.
Och när jag ändå är inne på ämnet fotboll vill jag passa på att tacka för Sigtuna IF:s inbjudan till att vara med och träna med dem. Fick brev härom dagen där de meddelade att jag var välkommen på provträning i samband med att de berättar om sin nysatsning för damverksamheten. Tack för inbjudan, men tyvärr måste jag avböja - 42 mil är långt att pendla och fotbollsskorna passar inte längre eftersom jag slutade spela när jag var 12.
Man får många märkliga brev måste jag säga. När jag var hos min neurolog i förra veckan frågade jag om jag skulle göra något EEG snart. Läkaren sa då "nej, eftersom du redan har en diagnos ser jag ingen anledning till att göra ett sådant". Idag kom en kallelse till sjukhuset för EEG tisdagen den 18 december. Glasklart.
Kul uppgift idag förresten när vi fick intervjua varandra. Min intervju gick okej. Tycker synd om Johan som fick intervjua Chris. Johan såg helt knäckt ut efter Chris galna gestaltning av en kvinnohatande fyrbarnspappa som just vunnit 5 miljoner på Bingolotto.
Johan - jag lider med dig.
Nu är det vila inför gästföreläsningen imorgon.
Natti natti
Elstängsel runt Mönsterås?
Det regnar i Kalmar idag, men idag var det iallafall inte ett moment som förstörde min dag - idag fick jag skjuts! Stefanie hämtade upp mig och Malin i morse, snacka om service. Såå skönt att slippa trampa ner till skolan i iskallt regn och komma fram och se ut som att man badat med kläderna på. Tack, du är underbar!
Skolan idag då? Roligt faktiskt, den här kursen blir bättre och bättre för varje dag som går. Fick titta på olika intervjuer och diskutera journalistens intervjuteknik. Kollade på hur Kristian Luuk och Erik Fichtelius agerade i intervjusituationer och det var väldigt lärorikt.
Vi gick dessutom igenom konsten att fråga och lyssna - något som vissa i klassen verkar ha jävligt svårt för! Snart blir jag vansinnig; nästa gång han ställer exakt samma fråga som personen innan just ställt, ställer en fråga som han svarar på själv eller låtsas dirigera Tommy Körberg kommer jag att skrika! Jag orkar inte med det här! Om det finns något som skulle kunna få mig att sluta på den här utbildningen så är det en viss person i klassen.
Under eftermiddagen har jag bara tagit det lugnt; legat i soffan och tittat på Vänner. Skönt.
Imorgon är det rollspel som gäller i skolan, jag ska göra en intervju som jag är rätt orolig för. Det går nog bra men jag är lite rädd att jag ska få total black-out eller nåt. Vi får verkligen hoppas att det inte inträffar.
Tjing
Glamour-fritt
Återigen måndag. Åter till skolan. Åter till verkligheten.
Glamouren från i lördags är som bortblåst. Men jag måste säga att det är jävligt skönt att kunna säga en mening utan att avsluta den med hä-hä-hä. Egentligen är jag nog ganska långt ifrån sådär glamourös - jag gillar att träna, plugga (jag gör faktiskt det!) och att sitta i soffan och kolla på tv. Jag och Vickan är nog rätt olika, vilket känns rätt bra.
Idag var det ny kurs, "intervjua och skriva". Det här tror jag kommer att passa mig bra mycket bättre än den förra kursen, vilket inte är så svårt men iallafall. Läraren verkar schysst och kursen verkar okej upplagd och så. Väntar bara på att mina böcker ska komma - borde ha beställt dem tidigare, men vem tänker efter före...
Var på gymmet nu på kvällen, skönt att få röra på sig lite. Body Step stod på programmet idag och det är hur roligt som helst. Jag gör fortfarande bort mig och vimsar till stegen ibland, men det spelar ingen roll. Instruktören är så härlig att träningen knappt känns jobbig, hon peppar och är positiv och glad. Underbart att det finns sådana sköna människor.
Fick finfrämmande av Stefanie efter passet. Hon bjöd på fika och vi hade trevligt. Hon passade dessutom på att låna vår dusch eftersom pannan gått sönder hemma hos henne och det är iskallt överallt. Tycker så synd om henne för det var tydligen varmare ute än inne idag när hon kom hem. Hon berättade att hon varit inne på ICA för att få upp värmen. Då är det illa!
Imorgon är det skola igen, fortfarande oglamouröst - men då är det tisdag! Det går framåt iallafall.
Sov gott mina vänner!
Victoria has entered the building
Peruker, extrema sminkningar, hattar och kostymer - precis, igår var det Halloween.
Halloween startade för oss redan klockan 15 då vi skulle göra oss i ordning, och tre timmar senare stod där en Gynning och en Silvstedt. Men det hade sitt pris... 
Victorria gårr in-genstans utan sina sunglasses, hä-hä-hä!!
Med peruken och dialekten är Malin oslagbar som Gynning.
Eftersom Malin hade peruk hade hon en stumpa på huvudet för att hålla undan sitt eget hår och kanske få peruken att klia mindre. Dessvärre ledde nylonstrumpan till en jobbig huvudvärk. Strumpor bär man oftast inte på huvudet och nu vet vi varför.
Själv hade jag inte mindre än 5(!) bh:ar på mig för att uppnå ett någorlunda resultat ("that's terrific, hä-hä.hä"). Efter en lång kväll insåg jag varför man normalt sett bara har 1 - trycket gjorde att det var rätt tungt att andas efter en lång kväll. Solglasögonen immade dessutom igen inne på kåren, så nästa gång blir det nog till att skippa brillorna.
Jodå, det går att ha alla på sig samtidigt, men det är inte att rekommendera...
Priset för bästa kostym går iallafall till killen som var utklädd till Fred Asp, ni vet han från Glenn Killing i manegen, med sin iller Göran.
Bäst ikväll!
Det blir inte mycket text idag, men jag tror att de flesta bilderna talar för sig själva...
Martin såg till att Ulfbåge besökte kåren
Edina - nu även som blond
Ironiskt nog står mjölken i baren...
Massor med folk på kåren ikväll
Tenta, radio och cykelkrash
Man blir trött av att plugga
När man ska plugga måste man ha mat i magen
Resan till skolan kunde gått bättre. Henrik ramlar på cykeln och gör illa både knät och fingret. Men han åkte ned till Teknikum iallafall, skrev tentan och åkte sen till akuten där det visade sig att fingret var brutet. Hoppas att det gick bra på tentan iallafall...
Var nere i stan och letade efter attribut till maskeraden imorrn. Hittade ett linne att klippa i, stay-ups och en massa hårspray. Herregud ,vad vi kommer att se ut! Ska ta bilder, det lovar jag.
Nu ikväll har jag varit med Edina och Maria i min klass och sänt studentradio. Jag var lite nervös från början, men det var sååå kul!! Det är en sjuk känsla att veta att man pratar med två människor, men att hur många som helst kan höra det. Inte för att jag tror att speciellt många verkligen hörde det (jag menar kom igen, det är studentradio vi snackar här!) men det spelar ingen roll. Längtar verkligen till den kursen så man får prova mer, även om det är ett tag kvar tills dess.
Här sitter jag i radio
Sorgligt men sant - tvättade i tisdags, tvätten hänger fortfarande på balkongen
Sovtime!
Natti natti
