Hemma hos Johanna

Jag bävar verkligen för att börja packa. Det känns som en omöjligt uppgift just nu. Har redan diskat, städat, vattnat blommorna, betalat räkningar och tagit en promenad. Men det där med att packa alltså. Vad sjutton ska man ha med sig? Kläder, skor, dator, grejer att roa sig med på bussen och naturligtvis julklapparna. Hur ska allt det där få plats egentligen? Bäst att sätta igång då kanske.

C-uppsatsen tar jullov efter fix och trix under dagen. All litteratur är tillbakalämnad på bibblan, köksbordet är rensat på papper och böcker, alla julklappar inslagna, matsäck inhandlad till lördagens bussresa.

Lyssna på Lilla Ego födelsedagsspecial idag. En nybliven 25-åring, tre gäster, tårta och moi i studion. Lyssna ikväll, för det är troligen sista chansen då programmet satsar på att pensionera sig efter jul.

"X meddelar att hon ännu inte är klar med genomgången av hennes tentadel i Teori och metodkursen, och hon kommer sannolikt inte att vara klar förrän första veckan i januari". - ur mejl från kursansvarig.

Aaaaaahhh! Vilken lättnad! Första utkastet till c-uppsatsen är inlämnat och nu väntar två härliga lediga dagar medan vi väntar på vår dom. Skönt. Och lämpligt - man måste ju hinna med att inhandla de sista julklapparna också.

Hallå? Helgen!? Var tog den vägen egentligen? Jag antar att det är ett bra betyg när tiden bara flyger fram. Idolkväll och middag hos Henke i fredags, tjejkväll med Maria igår. Skönt att få göra något skoj också och inte bara ägna sig åt c-uppsatsen. Om jag ska vara positiv så börjar jag äntligen kunna se ljuset i tunneln när det gäller arbetet med c-uppsatsen. Har nu läst igenom utkasten och imorgon ska vi fixa lite småändringar och sedan lämna in version 1. Spännande.

Får en lunchpaus idag, men tror ni att det blev någon lunch? Nä. Var inte hungrig eftersom frukostmackan tog ungefär två timmar att äta (skojar inte!) så jag tog tag i vårt diskberg istället. Det tog hela lunchrasten att få undan det och nu är det tillbaka till arbetet som gäller. Not fair!

När jag blir stor ska jag uppfinna en apparat som kan skriva perfekta och intressanta c-uppsatser på löpande band. Sedan ska jag stå i någon mörk gränd och sälja dessa uppsatser till desperata studenter som bara drömmer om att få tillbaka sina liv och därför erbjuder hur mycket pengar som helst. När polisen tar fast mig ska jag välja ut någon lämplig person att lägga all skuld på så att jag går fri, får mina pengar och kan köpa ett hus i Västindien eller något.

Kroppen är trött, huvudet också. Sängen känns väldigt lockande - tills jag tittar på klockan. Åtta? Lägg av! Inte kan jag väl sova än, jag är ju trots allt äldre än fem år. Det får bli lite uppiggande te och några avsnitt av Heroes först.

Det blev en sen kväll igår med film och Green Day-konsert på MTV. Trevligt var det, men jag känner mig något sliten idag. Inte för att det spelar någon som helst roll, har inte tid att vara trött. Snart kommer Maria och då blir det arbete med c-uppsatsen. Åh härliga söndag...

Nu har vi äntligen sett och analyserat alla Rapportprogram vi ska ha till vår c-uppsats. Det har varit rätt kul vissa stunder, men ärligt talat ska det bli rätt skönt att arbeta med resten hemifrån nu. Slippa masa sig ner till biblioteket varenda dag och även om bibliotekspersonalen har varit urtrevliga mot oss så ska det bli skönt att slippa krånglet med dem. Jag vet att jag har klagat jättemycket på hur skolan har skött teori och metod-kursen där vi haft sex olika lärare, men biblioteket är snäppet värre där. Varannan timme skiftar personalen positioner (och det verkar vara minst 300 pers som jobbar där!) vilket innebär att det aldrig är samma person som hjälper oss de olika dagarna eller ens under samma dag. Några gemensamma rutiner för personalen verkar inte finnas heller för våra filmer placeras alltid på olika ställen och man kan aldrig vara säker på hur man ska få ut filmerna. Pant, legitimation, lånekort, namnuppgivande... Suck. Jaja, nu är det problemet iallafall (troligen) ur världen.

Jag pratade med mormor på Skype (!) förut och diskuterade hennes "nya" karl.

Jag antar att den lilla luringen i inlägget innan inte gick hem riktigt...

Känner mig lite deppig idag. Vi har grälat och det fick jobbiga konsekvenser. Egentligen vet jag inte vad som är problemet, men uppenbarligen är det viktigt nog för att saker och ting ska sabbas för mig. Men efter incidenten idag, där en del av mitt arbete med c-uppsatsen försvunnit, tror jag nog att jag och datorn ska kunna lappa ihop vårt förhållande igen. Vi måste nog båda kämpa lite extra för det bara. Jag och teknik har väl inte riktigt varit meant to be tidigare heller (syftar framför allt på några missöden med radioutrustning) så jag borde inte bli överraskad.

Jobbade ju igår igen för SR Kalmar. Inslaget om den något sömniga supporterklubben Club Zebra kan du höra här. 17.16 in i sändningen påas mitt inslag.

Tjing

Jaha, det var väl väntat. Det var för tidigt att ropa hej igår över att jag klarat mig utan biverkningar av svinisvaccinet. Armen ömmar rejält och huvudet känns fruktansvärt tungt. Tyvärr är detta ingen orsak att strunta i c-uppsatsen så det är väl bara att försöka ignorera mattheten och ta tag i arbetet.
Handledarmötet idag gick bra (trots att huvudvärken gjorde att jag tappade fokus ibland och mumlade saker för mig själv, vilket i sin tur fick handledaren att komma av sig och fråga om jag ville säga något). Några småsaker att fixa bara. Plus att hela analysen ska beskrivas och sammanfattas förstås. Målet är att vara nära nog färdiga den 15 december - det återstår att se hur det kommer att gå.
Klockan 16 har vi bokat samlingssalen på biblioteket för mer analysarbete. Ska nog åka dit lite tidigare och stressa de som bokat före oss tror jag. Vill helst inte sitta kvar där fram till klockan åtta ikväll.

Vi hörs!

Tjing

Idag är det dags. Dagen har kommit när det är dags att ta den omtalade vaccineringssprutan mot svinis. Antar att det är något man bara måste sitta igenom och få gjort, vill ju inte ha på mitt ansvar att någon annan blir sjuk för att jag inte är vaccinerad. Men lite obehagligt är det ändå - sprutor är väl aldrig kul. Mest orolig är jag nog ändå för Maria. Vi får väl se om jag behöver sitta och hålla henne i handen eller om hon fixar det själv som en stor tjej (snart 25 år). ;)