Vakna alla designers!
Cyklade ner till stan idag med Mattias. Som bekant ramlade pengarna in på kontot igår, så idag gick vi lite i affärer. Att prova jeans är verligen ingen boost för självförtroendet. Inte andra kläder heller för den delen. Clownfötterna är så stora att det ibland inte finns storlekar. Axlarna är så breda att alla tröjor och skjortor spänner över rygg och axlar. Armarnas omkrets verkar också vara onormalt stora eftersom jag när jag ska ta av mig en skjorta måste slappna av maximalt i armarna för att ärmen är för trång annars och plagget då sitter stenhårt fast. Idag kom beviset på att för lång tid utan träning och dålig kost även sätter sig på låren. Jävla skit. Har visserligen aldrig varit speciellt smal, men bättre tränad har jag definitivt varit. På måndag ska jag skärpa till mig. Börja träna och äta bättre. Hoppas lite på att pressen från bloggläsarna ska kunna hjälpa mig lite på traven.
Lyckades ändå hitta byxor till slut, men det tog en bra stund. Ändå tycker jag att det här är konstigt. Jag uppfattar inte mig själv som tjock och ändå har jag svårt att hitta kläder. Hur är det då för dem som verkligen är stora? Hur sjutton ska man kunna hitta kläder i en värld där allt verkar vara designat för supermodeller och anorektiker? Vakna designers! Äver stora (eller halvstora som jag) vill kunna hitta kläder som helst inte ser ut som en säck eller ett tält.
Tjing
Förstår vad du menar.. jeans är värst av allt! Senast köpte jag faktiskt ett par lindex.. låtet tantigt men jag är nöjd med dom och där verkar det inte vara samma mått.
Speciellt det där med hur man upplever sig.. jag ser ju tjejer på stan som är så mkt större som har jeans och så på sig, var fan köper dom liksom?!
Ibland blir man bara arg när man handlar..
men tur att du hittade ett par då :)
