Hemma hos Johanna

Söndagen den 6 juni kommer jag att fira min examen (något i efterhand, men ändå). Om du känner dig manad att fira en nybakad journalist så är du varmt välkommen på öppet hus där det bjuds på te, troligen kaffe och kaka. Jag tänkte att kalaset ska dra igång klockan 11 och ta slut vid 16-tiden.

Du får visserligen gärna bara droppa förbi under dagen, men jag vore väldigt tacksam om du kunde höra av dig om du vet redan nu att du vill komma. Ring, mejla, messa, skicka brev, kom förbi, skicka röksignaler - alla sätt att meddela att du kommer är bra utom de dåliga. Skämt åsido, det är helt enkelt bra att veta hur mycket fika jag ska förbereda.

Jaja, dagen fortlöper nog helt okej i alla fall. Har faktiskt redan varit ute och handlat, har skrivit grunden till rapporten och väntar på att hockeyn ska börja på tv. Ikväll kommer min kära mor på middag så då blir det hemlagad pizza. Sweet. Nu ska jag ta en paus i rapportskrivandet och peta i mig lite lunch. Vad som står på menyn är ännu oklart men banan + te och macka känns troligt om kylskåpet inte mirakulöst fyllts på under de senaste timmarna med något annat spännande. Inte särskilt troligt, men hoppet är som bekant det sista som överger en.

Okej, jag kan inte hålla inne med mina känslor längre. Jag hatar Joel Kinnamans mustasch, I really do. Det är så synd att ett så vackert ansikte ska gömmas bakom en så gräslig mustasch. Missförstå mig rätt, mustascher kan väl vara okej (min käre far hade någon liknande odling på överläppen under 80-talet och han är ingen sämre människa för det) - det är bara det att just Joel Kinnaman har det som jag irriterar mig på.

Var det Gud som tänkte när han skapade honom att "Shit, vad den här killen blev het! Nä, det måste jag göra något åt, folk kommer ju att bli dunderavundsjuka. Han får ha en töntmustasch så kanske det stjäl lite fokus i alla fall".