Working woman

Precis så underbart är det gott folk - jag har äntligen fått ett journalistjobb. Jag vikarierar nu som kulturredaktör på lokaltidningen Sigtunabygden där jag ska vara i sju veckor. Då följer ju naturligtvis den obligatoriska frågan: hur känns det? Det känns sjukt bra. Riktigt roligt att få ta ansvar och känna att det finns de som har förtroende för mig. Samtidigt är jag så rädd så jag tror att jag ska kissa på mig ibland när jag tänker på mina uppgifter, men det är väl helt normalt antar jag. Rädsla gör att man fokuserar bättre. Hoppas jag i alla fall.

Men det är ju inte bara jobbet på gång, nej nej. Jobbet på terrakottautställningen har jag kvar med vissa helgpass, distanskursen rullar på som om ingenting har hänt och en och annan spännande uppgift från människor i min närhet ploppar in. Sedan är det ju allt det där vardagliga också som man inte inser tar tid förrän ens fritid blir kraftigt begränsad.

I helgen vankas också finfrämmande i form av vår kompis Henke så nu måste här planeras för mat och aktiviteter. Och Molgan ska städa också förstås, får man göra RUT-avdrag för det tro?

Nu ska jag hoppa (nåja) i säng och läsa ett par sidor i min nya kursbok innan sömnen tränger sig på.

Tjing

Om jag blundar riktigt hårt....

...så kanske kanske verkligheten inte blir så hård imorgon som den verkar just nu. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, vilket innebär att det är en svart dag för Sverige och ett steg bakåt i utvecklingen. Tårarna är nära och ilskan väller upp mer och mer. Skönt i alla fall att de övriga partierna verkar eniga om att främlingsfientlighet inte är något vi kan acceptera i vårt land.

Det är sorgligt att så många människor tycker att det inte finns någon bättre lösning än att rösta in ett gäng rasister och nazister i det politiska finrummet. Det enda jag kan säga till de andra partierna är att stå på er. Alliera er inte med dessa människohatare, låt er inte bli lika tanklösa som dem och visa hur en sann demokrati ska fungera.

Tjing

Vill sitta på en stubbe och fotografera

Jag hittade den här bilden från i våras och blev galet sugen på att sticka ut och fotografera någon dag. Tänk vad mysigt att bara sitta på en stubbe i skogen i min ensamhet och fota i lugn och ro med varmt te i en termos. Haha, hej Skogsmulle! Problemet är ju bara det där med tiden. Jag ska bara klona mig själv och skicka iväg klonen till jobbet eller till gymmet eller förmå den att ta hand om mitt pluggande så kan jag själv strosa omkring och fota hela dagen lång. Utan något dåligt samvete what so ever.

Tjing

Begränsad batteritid

Jag sitter här i soffan och känner mig helt tom i huvudet. Vilken vecka! Jobb, viktiga möten med spännande folk, myskvällar med älsklingen och träning när tiden har räckt till. Efter valet tycker jag att den viktigaste frågan för den nya regeringen blir att skapa fler timmar på dygnet och längre batteritid till kroppen så att dagarna kan utnyttjas maximalt. Just nu är min personliga batteritid rätt begränsad på grund av någon smygvariant av förkylning - det bryter inte riktigt ut ordentligt men det är tillräckligt för att göra andningen ansträngd samt att förvandla mina n till d. Imorgon blir det sovmorgon (jämfört med idag i alla fall) och sedan väntar 10 timmar i berget under Skeppsholmen. Kom gärna och hälsa på om ni har möjlighet.

Tjing

RSS 2.0