Stolt Etiopien-kunnare

Jag vet är jag är glömsk, lite halvsenil sådär. Och det kan jag leva med. Men nu har det nog gått för långt.

De flesta har nog någon gång känt att de glömt något, men inte kan komma på vad det är. För mig är det nu så illa att jag medan jag håller i mobilen är rädd för att glömma den. Jag kan lägga ner plånboken i väskan och så fort jag stänger igen väskan undrar jag om plånboken är kvar och måste då titta igen. Det är någon slags stress- och panikkänsla. Dessutom har det hänt att jag stått och väntat på bussen och plötsligt fått för mig att jag inte har några byxor. Det är ju sjukt! Var har jag fått det ifrån? Nu måste jag skärpa mig och lugna ner mig lite, hur jag nu ska kunna göra det.

Radiosändningen idag var jätterolig. Robert hade ordnat med en liten frågesport om olika huvudstäder. Striden stod mellan mig och Kristina och jag fick till slut (efter utslagsfråga) se mig besegrad. Jag är ändå inte alltför ledsen. Att jag lyckades pricka in att Addis Abeba är Etiopiens huvudstad är jag så stolt över att det andra inte spelar någon roll.

Tjing

Supernyttig

Jag tror inte att jag har gjort något onyttigt idag. Alls! Morgonen började i köket, mitt emot en vansinnigt trött Malin. Havregrynsgröt och banan (yum) stod på menyn - bara att skopa i sig, energin visade sig behövas.

08.00 startade tentan i morse. Sådär lagom trött läser jag frågorna och blir positivt överraskad när jag inser att jag faktiskt kan svara på dem. 3 ½ timma senare är jag klar.
Relativt nöjd med mig själv traskade jag vidare till gymmet som fick mig att må ännu bättre. Väl hemma igen var det städning och tvättning för hela slanten. När det till slut var dags för middag var jag så slut att jag inte visste var jag skulle ta vägen, men med Malins goda mat i magen kan man inte bli annat än pigg och glad.

Nu ska kvällen avslutas med en härlig kopp te, tända ljus och slappande i soffan. Jag ignorerar vår tillfälliga lilla konstutställning "de nytvättade klädernas parad" - den är vackrare i dagsljus.

Tjing

Nästan bra

Fullspäckad dag idag. Träning på morgonen, en sväng på stan för att hämta tågbiljetter till min göteborgsresa efteråt. Sedan var det dags att åka till radiostudion. Jag och Kristina (tyvärr utan Robert den här gången) hade jättekul i studion, men inget får ju gå helt bra. Naturligtvis skulle det krångla med något. Just idag ville inte sändningen gå ut på fm-bandet. Jag har fortfarande ingen aning om varför. Det slutade med att vi, i ett desperat försök att få igång det hela, stängde av och slog på sändningen igen. Då fungerade det. Det är alltid tekniken som spökar. Efter en kvart eller så kom vi igång och eftersom vi sänt en stund innan vi upptäckte felet med fm-sändningen så tog vi om stora delar av det vi sagt tidigare. Tyvärr visade det sig att man tydligen hade hört hela sändningen på webbradion. Hela. Alltså även upprepningen. Lite pinsamt, men vad ska man göra. Vi är fortfarande unga och gröna - dessutom lär man sig av sina misstag. 

Annars har vi fått positiv respons på programmet. Lite nya fina jinglar så kan vi göra programmet ännu bättre!

Tjing   

Falskleg att låna ut? Jag måste bli lite äldre!

Ibland är livet bra jävligt. Något som egentligen skulle vara så bra faller plötsligt bara ihop, luften går ur glädjens ballong. Det började när jag fick hem ett brev idag från Åhléns där jag är medlem i kundklubben. Som en premie låg där innanför plasten ett presentkort på en kryssning till Helsningfors med Viking Line. Naturligtvis blev jag jätteglad - som student med liten budget är gratisresor mer än välkomna. Man fick också ta med sig vänner på resan gratis. Det var helt enkelt för bra för att vara sant. Det var verkligen för bra för att vara sant. Längst ner i broschyren står den korta, glädjedödande raden: Åldersgräns 21 år. Hur typiskt är inte det! Såg sedan att giltighetstiden för presentkortet var ganska långt, men inte tillräckligt. 16 mars till 15 juni. Till saken hör, som en del av er kanske vet, att jag fyller just 21 år den 17 juni. So close!

Föreläsning idag. Intressant tycker jag, men det kanske inte så många andra tycker. Kursen har överraskat mig positivt; kanske för att jag var ganska negativt inställd från början. Jag håller med min vän Jack - pessimister är lyckligare för man slipper bli besviken. Allt kan bara bli bättre.
Föreläsningen kunde ändå ha varit bättre om inte en viss person ständigt babblar på om allt han vet (och inte vet för den delen) jämt och ständigt. Ibland vet man inte vem det är som håller i föreläsningen. Några tjejer i klassen klockade hans prator och hade efter 2 ½ timma kommit fram till att han pratat själv i 20 minuter. Han hade pratat in vår rast kan man säga. Det är nåt som inte riktigt stämmer då.

Klockan börjar bli mycket. Visserligen ska jag inte upp tidigt imorgon, men när ögonen svider och bokstäverna flimrar på skärmen ska man nog börja fundera på om det inte är dags att stänga ner.
Sov gott, mina vänner.
(PS. Jag ska börja skriva oftare nu, så glöm inte bort att komma tillbaka och läsa)

Tjing

Make it happen

Vilken seg dag det här har varit. Det är just därför jag inte har skrivit på länge - det händer ju ingenting! Kanske är det som de säger, "you have to make it happen". Tänkte bara skriva lite så ni vet att jag lever ;).

I helgen var Mattias här och som vanligt var det hur underbart som helst och som alltid lika jobbigt när han åker hem. Längtar redan efter att han ska komma hit igen. Men först är det jag som åker till honom; för snart är det ju påsk och allt. Då har jag tid att vara hemma ett tag och träffa hela tjocka släkten. Det var länge sen sist. Och naturligtvis ska jag också träffa min lilla, än så länge namnlösa, tjejkusin vilket ska bli jättekul. Men först är det massa plugg som gäller, så nu har jag inte tid med er längre.

Tjing 


RSS 2.0