Hemma hos Johanna

Jag har aldrig gillat att springa i skogen. Faktum är att jag aldrig har gillat att springa alls. Däremot älskade jag handbollen så mycket att jag duktigt genomförde alla sega rundor i joggingspåret ändå - för lagets skull.

Tyvärr är det ju så att kroppen behöver röra på sig oavsett om den har en handbollssäsong som väntar några månader senare eller inte. Problemet är bara att ta tag i sig själv och få träningen gjord, väl ute är det ju inga problem oftast.

Himlen idag är blå och luften är regnfri - det finns helt enkelt inget att skylla på en dag som denna. På med löparskorna och ut i spåret bara. Det var varmt, mycket varmare än jag trott. Långärmad tröja var ett dumt beslut. Trodde att det skulle vara skuggigare i skogen än det var, men tydligen har stora delar av skogen röjts bort på grund av byggen av olika slag. Jag som brukade känna igen varje sten i den där skogen förut kände mig lite irriterad över att så mycket förstörts och förändrats. Nu vet jag det iallafall.

Nu är jag klar och är ganska nöjd med mig själv. Tempot var väl inte överdrivet högt, men det viktiga är ändå att jag kom ut och rörde på mig. Jag sprang första halvan och gick andra halvan och det kändes som en lagom start. Imorgon ska jag nog ta mig ut igen. Hoppas bara att skavsåret på foten hinner läka något under natten.

Tjing