Funderingar om döden
Jag har aldrig varit särskilt bra på att hantera döden. När jag var liten kunde jag inte sova ordentligt på en vecka efter att granntanten dött. Inte för att vi kände varandra speciellt bra, men jag blev så överraskad. Hon bara dog. Tanten jag hälsade på på gatan och pratade med ibland utanför huset. Plötsligt bara borta.
Jag är en person som reagerar starkt på och berörs av andra människors öden, även om de inte har den minsta påverkan på mitt eget liv. Bara en sådan sak som att jag gråter till alla romantiska komedier trots att jag redan i början kan gissa mig till slutet och mycket väl vet att karaktärerna inte finns på riktigt. Ja, jag är alltså otroligt blödig.
Hela eftermiddagen har jag ägnat åt TV 4:s sändningar om Michael Jackson och det har berört mig mer än jag trodde. Hur kommer det sig egentligen att man blir så berörd av dödsfall trots att man inte ens känner människan som drabbats eller dess anhöriga? Kanske är det det att hela berättelsen är så tragisk att man vill gråta redan där. Under 50 år levde han och var känd i 45 av dem. Hyllad, sågad, älskad, hatad, firad och smutskastad. Turerna omkring Michael Jackson har alltid pågått och mycket har han stått ut med.
"Hur mycket lidande kan en man egentligen bära? Nu kan du kanske äntligen får vara ifred, Michael." Så sa en av Michaels bröder i sitt tal ikväll. Så sant som det är sagt. Kom ihåg att vi själva väljer vilken bild vi vill minnas av Michael Jackson. Allt skit han beskylls för bortser jag ifrån i det här läget - han är inte dömd för något brott så vem är jag att döma, vilka är vi att döma? Jag kommer att minnas den poppiga musiken och den spektakulära dansen, det är Michael Jackson för mig.
Här är en väldigt ung Michael men en otrolig sångröst. Den här låten är en av mina personliga favoriter av honom.
Förresten, vilken är just din Michael Jackson-favorit?
Tjing
Jag är en person som reagerar starkt på och berörs av andra människors öden, även om de inte har den minsta påverkan på mitt eget liv. Bara en sådan sak som att jag gråter till alla romantiska komedier trots att jag redan i början kan gissa mig till slutet och mycket väl vet att karaktärerna inte finns på riktigt. Ja, jag är alltså otroligt blödig.
Hela eftermiddagen har jag ägnat åt TV 4:s sändningar om Michael Jackson och det har berört mig mer än jag trodde. Hur kommer det sig egentligen att man blir så berörd av dödsfall trots att man inte ens känner människan som drabbats eller dess anhöriga? Kanske är det det att hela berättelsen är så tragisk att man vill gråta redan där. Under 50 år levde han och var känd i 45 av dem. Hyllad, sågad, älskad, hatad, firad och smutskastad. Turerna omkring Michael Jackson har alltid pågått och mycket har han stått ut med.
"Hur mycket lidande kan en man egentligen bära? Nu kan du kanske äntligen får vara ifred, Michael." Så sa en av Michaels bröder i sitt tal ikväll. Så sant som det är sagt. Kom ihåg att vi själva väljer vilken bild vi vill minnas av Michael Jackson. Allt skit han beskylls för bortser jag ifrån i det här läget - han är inte dömd för något brott så vem är jag att döma, vilka är vi att döma? Jag kommer att minnas den poppiga musiken och den spektakulära dansen, det är Michael Jackson för mig.
Här är en väldigt ung Michael men en otrolig sångröst. Den här låten är en av mina personliga favoriter av honom.
Förresten, vilken är just din Michael Jackson-favorit?
Tjing
Kommentarer
Postat av: WasaVärtan (Sara)
I want you back håller jag med om är riktigt bra, han är ju verkligen söt där. Jag är nog också lite blödig av mig tror jag, blev också lite rörd igår under minneskvällen..
Trackback
