Hemma hos Johanna

Jag vet vad ni tänker: vilken försovning är inte otimad? Visst, det är sant, men det här var snäppet värre än otimat.
Som ni kanske läst är jag producent på vår lilla radioredaktion. En producent ska hålla ihop gruppen och lösa uppkommande problem. Det här sattes verkligen på prov igår. 

När jag gick hem på eftermiddagen var allt okej, reportrarna hade lämnat in sina inslag och programledarna skulle provköra deras program. Efter att ha kommit hem, ätit och precis skulle börja slappa i soffan vändes allt upp-och-ner. Matilda ringer med panik i rösten och säger att det fattas 15 minuter prat i hennes program, hon hade räknat med fyra. Hon frågade om jag kunde skriva en krönika på några minuter. Jag sa att det var okej och att jag skulle komma till skolan vid nio så att jag skulle hinna läsa in krönikan innan 10.30 då hennes inspelningstid skulle starta.

Jag hade inget speciellt ämne att skriva om, hela världen var öppen. Tyvärr är det då det är som absolut svårast att komma på något (bra). Till slut lyckades jag flumma ihop något om att hitta tid för sig själv som tog fem minuter att läsa. Det var knappast det bästa jag har skrivit. Jaja, jag blev klar och det kändes skönt att kunna lugna ner Matilda genom att fylla några av hennes tomma minutrar.

Jag la mig på kvällen och ställde klockan på 07.00.

Klockan 09.47 på förmiddagen messar Matilda och frågar om jag är påväg. Jag var så stressad så jag skakade. Det var riktigt, riktigt länge sedan som jag försov mig och faktiskt blev sen. Normalt sett snoozar jag för länge och stressar, men det är en helt annan sak - då är jag iallafall i tid. Bra att hon messade iallafall och väckte upp mig från den koma jag måste ha legat i. Vad fan hände? Jag kan inte ens minnas att jag stängt av väckarklockan.

Jag slängde på mig mjukiskläder, tog min medicin och borstade tänderna (ni vet hur jag är) innan jag rusade ut genom dörren. Det enda jag kunde tänka på var hur jag hade svikit Matilda, men att det inte var för sent ännu. Jag kom fram till skolan och efter tre tagningar var krönikan inläst. Det måste ha låtit riktigt bra när rösten inte ens hunnit vakna. Det löste sig för hennes program iallafall och det var ju det som var huvudsaken.

Allting blev rubbat idag på grund av allt det här. Hade tänkt ta med mig träningskläder och träna direkt efter skolan och hade egentligen inte ens behövt vara i skolan, men jag tänkte åka dit ändå för att stötta. Allt slutade med att jag inte fick med mig träningskläder, stressade så mycket att jag fick huvudvärk och åt inte frukost förrän halv ett. Imorgon hoppas jag att det får vara en lugn stressfri dag.

Tjing