Fullspäckat schema
6.00 - Kliver upp ur sängen, äter frukost, läser Barometern. Allt går segt.
7.08 - Lämnar lägenheten, hittar Östran liggandes utanför dörren (hm). Cyklar till Teknikum för att skriva min första högskoletenta.
10.14 - Lämnar in min färdigskrivna tenta som jag är rätt nöjd med. Är relativt säker på att jag åtminstone får G. Eftersnacket utanför gör mig trots detta förvirrad, men jag orkar inte ödsla energi på att oroa mig.
12.15 - Gör min första riktiga jobbdag på Guldfynd. Fick prismärka smycken i 1 ½ timme innan jag fick komma ut i butiken. Jag tror inte att jag bidrog med speciellt mycket idag, eftersom jag inte kan något eller hade några nycklar än. Men det värsta var inte min känsla av att vara totalt poänglös, utan det var den rosa klädkoden. Jovisst, för precis idag på min första dag, inleds en rosa-bandet-kampanj som innebär att vi i personalen ska bära rosa scarfs och rosa "medaljer" (ni vet såna där priser som hundar vinner på olika utställningar). Inget ont emot kampanjen - den har ett gott syfte - men snälla nån!
16.15 - Slutar jobba, går och äter och vandrar runt i Gallerian och fönstershoppar. Ledsnar och cyklar hem till Andreas.
18.30 - Förfest hos Andreas. Räknade det till ca 35 personer i lägenheten som är 27 kvadrat. Bra jobbat där! Huvudvärk, drar därför rätt tidigt. Känner mig lite tråkig, men vad ska man göra - hade ingen medicin med mig heller så då ska jag nog inte vara ute så länge.
22-tiden - Cyklade hem i spöregnet.
22.30 - Skönt att ta på mig tofflorna.
Det har varit en lång dag och om jag ska orka med jobbet imorgon också är det bäst att jag sover snart.
Natti natti
Marta rules
Och de kämpade.
Många sitter säkert och suckar över den felaktiga utvisningen i slutet på första halvlek, och visst tycker jag också att det var jävligt dåligt av domaren. Däremot tror jag knappast att det ändrade utgången av matchen ett dugg. Nu är det säkert nån som sitter och säger: "de spelade ju med en man mindre halva matchen, då har man ju inte en chans".
Nä, det har man inte - om man inte kämpar!
USA gav upp efter det, de hade knappt bollen alls i andra halvlek. De slutade spela - men Marta sprang som en galning. Hon var överallt och gjorde omöjliga finter, briljanta passningar och snygga mål. Varför kunde hon inte vara svensk?
Brasilien är värdiga vinnare och jag hoppas att de kan slå tyskarna i finalen också.
Annars har den här dagen mest gått ut på att plugga. Jag och Malin var ute en sväng; handlade mat och köpte blommor till vardagsrummet. Nu ser det helmysigt ut faktiskt!
Nu ska jag se upplösningen på idol, plugga lite till och sen är det natti natti...tenta imorrn.
Kram
Felshopping
Jag hade skrivit en lista på hur jag skulle lägga upp den här dagen - förmiddagen, eftermiddagen, vilka jag skulle ringa, vad jag skulle fixa. Dessutom hade jag gjort en lista på vad jag skulle köpa nere i stan idag.
På den korta listan stod: cykellampa, cykelpump och nya skor.
Märkligt nog kom jag hem med ett skärp, överstrykningspennor och en matta.
Jag vet inte riktigt vad som hände där.
Annars har jag försökt plugga lite idag, men det har alltid bara blivit några minuter åt gången. Det går inte att hitta motivationen, det är jätteintressant och roligt men jag är så less på att läsa nu. Imorgon ska jag och Malin lägga schema för hur vi ska plugga, äta och när vi ska gå och köpa blommor (det var ju stängt sist). Antagligen låter det väldigt tråkigt, men jag tror att om vi kan göra pluggandet till en mysig och rolig grej så ska det nog gå bra. Vi får väl se hur jag känner imorgon...
Natti natti
Dangerous and Sad News
Har varit nere och bråkat med HSB om min hyra idag. Tydligen skulle man ha nåt jävla intyg på att man är student (tydligen räknas inte studentkortet som ett sådant), annars var det fullt pris på hyran som gällde. Fick lite halvpanik och cyklade ner tidigt till skolan för att lösa det och ändå hinna till föreläsningen klockan 13. Fick intyget på 2 minuter nere på skolan och då var klockan 11.45. Ingen idé att cykla hem på den tiden, så jag hamnade på tentaakuten som jag inte hade tänkt gå på. Låt mig säga såhär - jag hade inte missat nåt om jag varit hemma.
Sedan var det en intressant föreläsning om hur journalistiken fungerar i Vitryssland. Han berättade att den första tidningen där hade kommit ut 1563 och hette översatt till engelska "Dangerous and sad news". Det låter som en spännande tidning tycker jag.
Just det, jag har fått brev från Åhléns idag också. Jag fick lite olika värdecheckar och fick information om att jag var välkommen på klubbdagar på Åhléns Stockholm City mellan 17-23 september.
Jag ska bara få min tidsmaskin att funka först.
Så under kvällen har jag roat mig med att plugga, laga mat, plugga, se lite på tv, plugga, plugga och plugga. Nu är jag less på att plugga, men nöjd med mig själv som har gjort så mycket idag. Nu ska jag bara koppla av!
Tjing
Kåren och couscous (igen)
Igår var jag och Kristina hemma hos Ronja och käkade middag. Det var väldigt trevligt. Lax med sallad, vin och drink, sorbet, irish coffea (trots att jag inte gillar kaffe) och tända ljus. Vi babblade nog oavbrutet de timmarna vi var där och det var roligt.
Sedan var vi på förfest hos några människor som jag iallafall inte kände och lite senare hamnade vi på kåren. Det var kul att dansa när det var så pass mycket folk ändå.
Cyklade hem genom hela Kalmar mitt i natten och kom i säng vid halv 3, lagom kul. Lite seg idag, men det är smällar man får ta.
Idag då...hm. Ganska händelsefattig dag. Skulle gå och handla blommor, men affären var stängd. Bokade tvättid, handlade lite mat, åt min couscous-sallad (som jag nu åt för tredje dagen i rad) till lunch, har pluggat och pratat med Mattias.
Men ibland tycker jag att man har rätt att göra ingenting.
Kram till alla
Auto-Epilepsi
Idag fick jag massor av brev. Ett av dem var från sjukhuset, och jag har fått veta att min medicindos ska ändras till maximal styrka. Dessutom hade jag fått ett recept på några nya tabletter som heter Folacin som är ett rekommenderat vitamintillskott vid anti-epileptisk medicinering.
Så jag gick till apoteket för att hämta ut de där och för en gångs skull behövde jag inte stå i kö där inne - det måste nog vara första gången det händer. Men vad hjälper det när tanten i kassan är så långsam så att man vill gråta. Trots att jag alltid får stå i kö annars har jag nog aldrig varit med om att det tagit så lång tid där inne! Det roligaste var när hon skulle tolka vad läkaren skrivit på receptet och tror att det står vitamintillskott vid auto-epileptisk medicinering. Vad fan AUTO-EPILEPSI? "Jo, mina anfall är automatiskt fixade, så jag behöver nästan aldrig gå in och styra upp dem..."
Jag måste säga att jag hellre har anti-epileptisk medicinering än auto-varianten.
Tjing
Hallå i Sjukstugan!
I förmiddags besökte jag för första gången någonsin Norrlidens Vårdcentral i Kalmar. Min slutsats är att det känns ruggigt likt hur det är på alla andra vårdcentraler man varit på. För dig som känner dig lite vilsen och inte vet vart du hamnat så har jag skapat den perfekta guiden för dig: hur man känner igen en vårdcentral.
1. Kliv in genom dörren till byggnaden. Om du från dörren kan se en handikapptoalett bör du fortsätta att ta dig in.
2. Gå in på toaletten. Finns det plastmuggar och plaströr med lock till på en hylla vid handfatet? Isåfall fortsätt in i det större rummet.
3. Lyssna nu mycket noga. Väldigt noga. Hör du ingenting - perfekt, då kan du gå vidare. I ett väntrum talar man nämligen inte med varandra.
4. Gå nu in i det större rummet. Om du nu får uppfattningen att du är försenad till ett PRO-möte, eftersom alla gamla stirrar surt på dig så är du troligen på rätt ställe.
5. Finns det ett barn där med sin mamma, och barnet varken leker med någon av leksakerna i rummet eller pratar överhuvudtaget? Då har du kommit rätt. Här är alla matta och trötta.
Roligt förresten att man har frikort på sjukvård numera - hur sjuk verkar man inte då?! Jaja, jag fick en remiss och ska bli kallad till sjukhuset så småningom, och det var ju det jag ville. I can't wait...
Godnatt
(PS. Det brukar finnas en skylt där det står Vårdcentral utanför ingången. DS.)
Sjukhus? Vi får väl se...
I helgen har jag varit hemma i Stockholm för första gången sedan jag flyttade ned till Kalmar. Det var så härligt att komma hem, se mina rum igen, träffa mina föräldrar, Carolina och mina katter. Och naturligtvis Mattias. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, älskling!
Lång bussresa hem igår, kom fram - fick ett epilepsianfall. Tråkigt, suck. En snäll tant frågade mig och jag var dålig och behövde hjälp när jag låg där halvt borta. "Nej nej", sa jag, "jag mår bra, det är inget problem här inte". Damen måste ha trott att jag var tokig som låg där under bänken vid busshållplatsen fast jag mådde bra. Det märkliga var att min enda tanke när hon började prata med mig var: varför skulle det vara nåt fel på mig, låt mig sova ifred, har du aldrig sett någon sova under en bänk förut? Märklig sjukdom det här. Borde kanske blivit forskare så jag kunde rett ut den här sjukdomen en gång för alla. Men i och med att jag utbildar mig till journalist, får jag väl skriva om det så att det uppmärksammas av de som faktiskt jobbar med den forskningen. Som den tredje statsmakten bör man ju bidra med något...
Så följdaktligen har jag suttit hela förmiddagen och försökt hitta en läkare här i Kalmar som kan hjälpa mig. Jag började med att ringa till sjukhuset, som sa att det krävdes en remiss från vårdcentralen om jag nu behöver komma till sjukhuset överhuvudtaget. Konstigt system de har, tycker jag. Sjukhuset vet väl mycket väl att de på vårdcentralen inte har möjlighet att ändra min medicindos, de är ju inte utbildade neurologer! Jag är säker på att de är jätteduktiga och trevliga nere på vårdcentralen, men jag är också säker på att de kommer säga ungefär :"det här var lite klurigt, vi får nog skicka en remiss till Länssjukhuset". Kan man inte bara spara dem lite tid genom att sjukhuset tar sig an mig på en gång, hela den här karusellen ger ju bara onödigt jobb för både vårdcentralen och sjukhuset. Dessutom tar det onödigt lång tid för mig.
Just nu är jag så fruktansvärt förkyld - rösten håller inte riktigt, är snorig och matt. Ska dricka lite te ikväll så blir det nog bra.
Har lyckats aktivera det trådlösa nätverket nu. Vad skönt att inte allt idag har varit tråkigt och jobbigt.
Nu måste jag plugga lite - det ska ju också göras..
Kram
Mental träning
Idag har mitt tålamod utsatts för ett mycket svårt prov. Vi var på Barometern (lokaltidningen i Kalmar) för ett studiebesök, där vi skulle göra en egen tidningsframsida. Det lät jättekul tyckte jag tills jag upptäckte att den jobbiga snubben i min klass skulle jobba i par med mig. Barometerns redaktion var belägen på bottenplan och tur var väl det för annars hade jag kastat mig ut genom fönstret.
Inte nog med att han alltid pratar sönder föreläsningarna och ställer onödiga frågor - han kan inte skriva heller. Dels kan han bokstavligt talat inte skriva på dator (det gick så långsamt att jag fick ta över för att vi skulle hinna klart) och dels verkar han ha svårt med grammatiken. Jag hade velat skrika rakt ut att han skulle hålla käften så att jag kunde göra färdigt själv! Det gjorde jag inte, är stolt över min oväntat långa stubin. Jag tycker ändå lite synd om honom; han är redan lite utanför på grund av sin ålder, men hans pladdrande stänger honom ute helt. Undrar hur det blir när han väl kommer ut på arbetsmarknaden, kommer han få några jobb som nyutbildad journalist vid hans ålder? Jag tror det blir svårt, men jag hoppas för hans skull att jag har fel.
Efter Barometern var jag nere hos Guldfynd och lämnade mitt schema. De sa att de ville att jag ska börja jobba redan nästa vecka så det känns riktigt bra! Men när jag väl börjar jobba där och ska cykla fram och tillbaka dit ofta måste jag hitta en smartare väg dit. Det är ju så jävla mycket kullersten överallt! Visst, det är mysigt med kullersten när man är ute och går på torget eller sitter på ett fik och tittar ut - men om jag ska cykla över där varje vecka kommer jag att bli vansinnig!
Imorrn ska jag på föreläsning och sen ska jag åka hem. Ser fram emot att träffa familjen, känns som att det var väldigt länge sedan.
Och Mattias, såklart.
Oj oj!!!!!!!! Såg ni vilket lagbrott jag gjorde nu? Herregud, hoppas jag inte blir stämd...för jag nämnde ju någon annans namn på min hemsida.
Visste ni inte att det är ett brott mot PUL?
Men jag säger som vår föreläsare sa - det är en kass lag!
Det uttrycket ska jag använda om det kommer en sån fråga på tentan...
Kram kram
Nytt jobb och knasig klasskamrat
Jag fattar inte var tiden tar vägen - dagarna går så otroligt fort tycker jag! Idag hade vi föreläsning från 9 till 15 men det kändes inte som att vi var där i närheten av så länge.
Eftersom det var lite trevligare väder idag passade jag på att åka iväg och köpa lite blommor (eller ja, växter om man nu ska vara noga). Tjejen i butiken sa att de är lättskötta så jag hoppas att de kan överleva ett tag iallafall. Det går säkert bra.
Sen försökte jag mig på det här med internet igen, men jag lämnade det så att jag inte skulle bryta ihop totalt idag.
Alldeles nyss ringde de från Guldfynd och det verkar som att jag får jobbet!! Vad härligt att kunna tjäna lite pengar medan man pluggar, så behöver man kanske inte leva så väldigt snålt. Jag ska komma in med schemat till dom imorrn så att de kan se när jag kan jobba. Hoppas bara att jag kan komma på till imorrn hur man skriver ut från skolans datorer...
Sedan måste jag bara berätta om en snubbe i min klass. Det är en man som troligen är gammal nog att kunna vara min pappa och som älskar att höra sin egen röst. Han pratar konstant och ställer frågor på allt. Satt idag och roade mig med att räkna hur många gånger han ställde en fråga eller bara skulle berätta om sina upplevelser. Jag fick det till 20 pratomgångar på 40 minuter. Halva tiden! Han pratade ju för fan mer än vad föreläsaren gjorde. I dessa 20 ingår bara de gånger han pratade högt inför klassen och sa mer än två meningar åt gången. Utöver allt det här sitter han ständigt och "håller med" föreläsaren. Med det menar jag att han, medan hon pratar, sitter och hummar och hela tiden nickar instämmande. Irriterande naturligtvis, men nästan lite underhållande också.
Nä, nu ringde mat-och-sov klockan. Dags för middag!
Tjing
Jag HATAR teknik!
Att började med brevet. Brevet från Bredbandsbolaget där det stod att jag hade ett paket att hämta ut. Yes, tänkte jag och irrade mig bort till Statoil för att hämta det. Men när jag kom hem fick jag en smärre chock. I lådan låg, förutom massvis med onödiga papper och broschyrer, säkert 10 olika sladdar. Inte en enda var märkt. Efter att den värsta paniken gått över lyckades jag med mycket möda hitta och koppla ihop rätt sladdar. Det var då jag hittade skivan som lugnade ner mig och fick mig att må bra igen. På framsidan stod: "Installera ditt bredband i 4 enkla steg". Perfekt, tänkte jag, men jag ropade visst hej för tidigt. På nåt jävla vänster gick allt åt skogen iallafall och när jag svurit för länge för mig själv (och för Malin) bestämde jag mig slutligen för att ringa supportlinjen. Tydligen var det fler som hade ledsnat på att svära hemma för sig själva, för de tog inte mitt samtal förrän efter 17 minuter. Det som hände sedan var en riktig klassiker: "..har du provat att trycka på internetikonen och starta internet?", frågade supportkillen. Klart att jag hade! Tror han att jag gillar att sitta i telefonkö i 17 minuter?!? Men jag provade iallafall och naturligtvis funkade det då. Jag suckade för mig själv, tackade så mycket och la sedan på luren. Nu fungerar det inte längre. Orkar inte ringa tillbaka. Jag ska nog ringa världens bästa Peter imorrn istället :) .
Sedan skulle jag hjälpa Malin med hennes cykel som det skulle bytas sadel på. Malin skruvade loss den gamla, men vi fick inte fast den nya, försökte med den gamla igen - men det gick inte heller. Så nu har vi alltså en cykel utan sadel ståendes mitt i köket. Nice!
Hoppas att jag slipper all sån här skit imorrn. Jag vill inte montera eller ringa, inte skrika eller gråta. Imorrn får det bli nåt jag är bättre på. Måste plugga. Hoppas att jag är bra på det.
Tjing
Världens segaste torkrum!!
Det var först när kläderna skulle torka som jag insåg att jag inte gillar sådana tvättstugor trots allt. Torkrummet, som de så missvisande hade valt att kalla rummet, bidrog inte direkt till att kläderna torkade. När tvätten fortfarande inte var torr efter 3 ½ timma ledsnade jag, tog mina halvblöta kläder och gick. Så nu har jag kläder hängandes på stolar, bord, dörrar och hyllor. Riktigt hemtrevligt faktiskt.
Så var det ju det här med insparken i fredags. Var rätt kul, men det var ett jäkla flängande överallt. Var på 4 olika ställen på 5 timmar, så när alla skulle dra iväg till kåren gick jag, Maria och Henrik hem. Jag och Henrik blev tillfrågade 4 gånger om vi var ett par, det var rätt kul faktiskt. Första 2 gångerna sa vi bara nej, tredje gången sa Henrik att jag har pojkvän .När vi fick frågan för fjärde gången av nån full snubbe i parallellklassen drog Henrik till med att jag hade en kille i varje stad. Då blev det tyst.
Den solklara vinnaren den kvällen var ändå tacosen vi fick till middag...
Annars var väl kvällen helt ok, även om jag hade väntat mig att det skulle vara något mer organiserat.
Igår hade jag en liten middag här hemma i nya lägenheten. Vi var 6 stycken så det blev en del snack och ätande. Efter att 4 av dem sa att de ville ha tacos, trots att vi alla hade ätit det kvällen innan på insparken, fick det bli så. Och det var precis lika gott andra dagen! Jag säger som Henrik: "tacos kan jag äta både fram- och baklänges". Det har han jävligt rätt i!
Jag hade också varit så duktig att jag hade bakat kladdkaka, men i och med att jag inte visste riktigt hur många som skulle komma bakade jag två stycken. Eftersom bara den ena gick åt planerar jag att ta med mig den andra till skolan imorrn till fikat vi brukar ha. Skillnaden den här gången blir att det faktiskt finns något att fika med. På första föreläsningen sa föreläsaren att vi skulle ta lite fika. Alla i klassen sken upp och såg ut som små barn på julafton, tills det visade sig att "fika" bara innebar att lärarna skulle gå till fikarummet och ta en kopp kaffe. Det handlade ju inte om att det bjöds på fika eller så. Så då fick man lära sig det också.
Nä, nu ska jag nog gå och laga lite mat. För äta bör man..
Kramar
Party Party!
Var på en guidad tur på högskolebiblioteket som var otroligt informativ. "Här är en dator, här kan man sitta och skriva", "här är ett tyst läsrum där ska man vara tyst". Men min favorit var ändå "de böcker som det står ej hemlåning på får ni alltså bara läsa här på biblioteket, de är inte för hemlån". No shit!
Nä, nu är det dags att förbereda för partyt - det kan ju ta ett tag att välja kläder och sånt.
Fortsättning följer...
Jobbintervju
Var på en lång, jätteintressant föreläsning om journalistikens historia och sen när man var sådär lagom seg skulle jag på jobbintervju hos Guldfynd. Tjejen som intervjuade tyckte att det var härligt med någon som vågar se henne i ögonen när man pratar så jag fick kanske nåt pluspoäng för det. Allt som allt kändes det bra och jag hoppas att jag får jobbet, lite extra pengar är aldrig fel.
Och imorrn är det insparksfest. Det innebär att vi från och med imorgon räknas som ettor och inte nollor. Det innebär också att vi slipper det fula, turkosa bandet med ens namn på som man haft runt skallen i nästan 2 veckor.
Jag vet inte vilket jag ser fram emot mest.
Nu har jag bara 8 sidor kvar på kapitel 10 i "Massmedier"! Sen har jag bara kapitel 8 och 9 kvar. *Suck*
Det är nog bäst att jag fortsätter med läsandet.
Tjingeling
Då ska vi se...
Eftersom jag just tagit ett stort steg i livet - genom att flytta från min hemort Märsta (Stockholm) till Kalmar (Småland) - tänkte jag börja blogga och berätta om mina äventyr i den nya staden.
Jag har dragit ut på det länge, men som journalistikstuderande känner jag att det är min plikt att rapportera om viktiga och oviktiga saker. Jag strävar alltid efter att vara subjektiv och lovar att inte vara ett dugg källkritisk.
Mycket nöje!
