Sjukhus? Vi får väl se...

I helgen har jag varit hemma i Stockholm för första gången sedan jag flyttade ned till Kalmar. Det var så härligt att komma hem, se mina rum igen, träffa mina föräldrar, Carolina och mina katter. Och naturligtvis Mattias. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, älskling!

Lång bussresa hem igår, kom fram - fick ett epilepsianfall. Tråkigt, suck. En snäll tant frågade mig och jag var dålig och behövde hjälp när jag låg där halvt borta. "Nej nej", sa jag, "jag mår bra, det är inget problem här inte". Damen måste ha trott att jag var tokig som låg där under bänken vid busshållplatsen fast jag mådde bra. Det märkliga var att min enda tanke när hon började prata med mig var: varför skulle det vara nåt fel på mig, låt mig sova ifred, har du aldrig sett någon sova under en bänk förut? Märklig sjukdom det här. Borde kanske blivit forskare så jag kunde rett ut den här sjukdomen en gång för alla. Men i och med att jag utbildar mig till journalist, får jag väl skriva om det så att det uppmärksammas av de som faktiskt jobbar med den forskningen. Som den tredje statsmakten bör man ju bidra med något...

Så följdaktligen har jag suttit hela förmiddagen och försökt hitta en läkare här i Kalmar som kan hjälpa mig. Jag började med att ringa till sjukhuset, som sa att det krävdes en remiss från vårdcentralen om jag nu behöver komma till sjukhuset överhuvudtaget. Konstigt system de har, tycker jag. Sjukhuset vet väl mycket väl att de på vårdcentralen inte har möjlighet att ändra min medicindos, de är ju inte utbildade neurologer! Jag är säker på att de är jätteduktiga och trevliga nere på vårdcentralen, men jag är också säker på att de kommer säga ungefär :"det här var lite klurigt, vi får nog skicka en remiss till Länssjukhuset". Kan man inte bara spara dem lite tid genom att sjukhuset tar sig an mig på en gång, hela den här karusellen ger ju bara onödigt jobb för både vårdcentralen och sjukhuset. Dessutom tar det onödigt lång tid för mig.

Just nu är jag så fruktansvärt förkyld - rösten håller inte riktigt, är snorig och matt. Ska dricka lite te ikväll så blir det nog bra.

Har lyckats aktivera det trådlösa nätverket nu. Vad skönt att inte allt idag har varit tråkigt och jobbigt.

Nu måste jag plugga lite - det ska ju också göras..

Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0