Jag HATAR teknik!
Den här dagen har gått i teknikens tecken, vilket är tråkigt för mig eftersom jag inte alls är teknisk.
Att började med brevet. Brevet från Bredbandsbolaget där det stod att jag hade ett paket att hämta ut. Yes, tänkte jag och irrade mig bort till Statoil för att hämta det. Men när jag kom hem fick jag en smärre chock. I lådan låg, förutom massvis med onödiga papper och broschyrer, säkert 10 olika sladdar. Inte en enda var märkt. Efter att den värsta paniken gått över lyckades jag med mycket möda hitta och koppla ihop rätt sladdar. Det var då jag hittade skivan som lugnade ner mig och fick mig att må bra igen. På framsidan stod: "Installera ditt bredband i 4 enkla steg". Perfekt, tänkte jag, men jag ropade visst hej för tidigt. På nåt jävla vänster gick allt åt skogen iallafall och när jag svurit för länge för mig själv (och för Malin) bestämde jag mig slutligen för att ringa supportlinjen. Tydligen var det fler som hade ledsnat på att svära hemma för sig själva, för de tog inte mitt samtal förrän efter 17 minuter. Det som hände sedan var en riktig klassiker: "..har du provat att trycka på internetikonen och starta internet?", frågade supportkillen. Klart att jag hade! Tror han att jag gillar att sitta i telefonkö i 17 minuter?!? Men jag provade iallafall och naturligtvis funkade det då. Jag suckade för mig själv, tackade så mycket och la sedan på luren. Nu fungerar det inte längre. Orkar inte ringa tillbaka. Jag ska nog ringa världens bästa Peter imorrn istället :) .
Sedan skulle jag hjälpa Malin med hennes cykel som det skulle bytas sadel på. Malin skruvade loss den gamla, men vi fick inte fast den nya, försökte med den gamla igen - men det gick inte heller. Så nu har vi alltså en cykel utan sadel ståendes mitt i köket. Nice!
Hoppas att jag slipper all sån här skit imorrn. Jag vill inte montera eller ringa, inte skrika eller gråta. Imorrn får det bli nåt jag är bättre på. Måste plugga. Hoppas att jag är bra på det.
Tjing
Att började med brevet. Brevet från Bredbandsbolaget där det stod att jag hade ett paket att hämta ut. Yes, tänkte jag och irrade mig bort till Statoil för att hämta det. Men när jag kom hem fick jag en smärre chock. I lådan låg, förutom massvis med onödiga papper och broschyrer, säkert 10 olika sladdar. Inte en enda var märkt. Efter att den värsta paniken gått över lyckades jag med mycket möda hitta och koppla ihop rätt sladdar. Det var då jag hittade skivan som lugnade ner mig och fick mig att må bra igen. På framsidan stod: "Installera ditt bredband i 4 enkla steg". Perfekt, tänkte jag, men jag ropade visst hej för tidigt. På nåt jävla vänster gick allt åt skogen iallafall och när jag svurit för länge för mig själv (och för Malin) bestämde jag mig slutligen för att ringa supportlinjen. Tydligen var det fler som hade ledsnat på att svära hemma för sig själva, för de tog inte mitt samtal förrän efter 17 minuter. Det som hände sedan var en riktig klassiker: "..har du provat att trycka på internetikonen och starta internet?", frågade supportkillen. Klart att jag hade! Tror han att jag gillar att sitta i telefonkö i 17 minuter?!? Men jag provade iallafall och naturligtvis funkade det då. Jag suckade för mig själv, tackade så mycket och la sedan på luren. Nu fungerar det inte längre. Orkar inte ringa tillbaka. Jag ska nog ringa världens bästa Peter imorrn istället :) .
Sedan skulle jag hjälpa Malin med hennes cykel som det skulle bytas sadel på. Malin skruvade loss den gamla, men vi fick inte fast den nya, försökte med den gamla igen - men det gick inte heller. Så nu har vi alltså en cykel utan sadel ståendes mitt i köket. Nice!
Hoppas att jag slipper all sån här skit imorrn. Jag vill inte montera eller ringa, inte skrika eller gråta. Imorrn får det bli nåt jag är bättre på. Måste plugga. Hoppas att jag är bra på det.
Tjing
Kommentarer
Trackback
