Hemma hos Johanna

Bilden är lånad från brorsans blogg.

Då har dagen till slut kommit då jag tvingas ta avsked av mina kära Nike Air Pegasus, dessa fantastiska löparskor. Vi har nått en punkt då separationen är oundviklig. Dämpningen är obefintlig, stoppningen är på väg ut genom tyget och det har blivit näst intill omöjligt att avgöra att de här skorna under sina glansdagar var vita (lerhavet på Eken Cup ändrade färgen för alltid trots maskintvätt). Ordet slitna räcker egentligen inte till i sammanhanget. Men inget av det här hade stört mig om det inte vore för att bekvämligheten även den har minskat den senaste tiden. När alla andra skor gav elaka blåsor på både hälar och tår kunde jag alltid lita på mina Air Pegasus, men på grund av de stora hålen inuti skon har även min älskling börjat skava på fötterna. Oerhört tråkigt att även en kort promenad ska behöva innebära lidande för mina känsliga fötter. Jag måste inse att mina kära skor har blivit rejält till åren.

Ja, många år har gått och vi har delat många bra stunder. Jag vill inte riktigt acceptera att jag måste byta ut mina älsklingsskor och därför var valet av nya skor inte så svårt. Hoppas att lillasyster Pegasus ska ge mig lika många härliga år.

Det är framför allt i gymomklädningsrummen som jag önskar att rollerna var ombytta. När man kommer in i omklädningsrummet efter ett pass, helt vimmelkantig av trötthet, skulle det inte vara så dumt om man kunde få lite lugn och ro. Få duscha utan trängsel, basta i tystnad och känna en avslappnad miljö som ger en lust och energi att faktiskt använda någon av de där tusen Body Butter-burkarna som jag envisas med att köpa. Tror ni att det här händer så har ni fel.

När jag kliver in genom dörren inser jag direkt att drömmen inte ska slå in. Ett hel jävla högstadieskola ska tydligen in och bada samtidigt som Vatteworkouten precis har avslutats med ett lemmeltåg av äldre överviktiga damer som ska in i duschen till följd. Tjejer i min ålder kommer flåsande instapplande från gymmet och hungriga bebisar vrålar i högan sky efter babysimmet. Alla tjejer som är inne i omklädningsrummet verkar också lämpligt nog ha valt skåpen precis runt mitt eget så trängseln är total. Det hör heller inte till ovanligheterna att man tvingas be någon flytta sina svettiga träningskläder för att det ens ska gå att öppna skåpet. Nice!

Jag kanske bara inbillar mig, men jag gissar att det går lite lugnare till hos herrarnas. Bara en gissning. Lite färre hönsmammor i duscharna och mer plats vid speglarna iallafall.

Stackars ungrarna kommer att ha mardrömmar inatt om den långe svensken med tönt-pannbandet som alltid avgör i slutet av matcherna. Och de kommer att lära sig att aldrig räkna ut Zlatan, liksom vi alla blev påminda om idag. 

Bilden är för övrigt en gammal bild tagen av Kristina, men personen närmast i bild är (som ni ser) jag.