Nu är hon här!
Äntligen har Soffan kommit.
Tjing
Why God, why?
Bild lånad från MQ:s hemsida.
Okej, jag kan inte hålla inne med mina känslor längre. Jag hatar Joel Kinnamans mustasch, I really do. Det är så synd att ett så vackert ansikte ska gömmas bakom en så gräslig mustasch. Missförstå mig rätt, mustascher kan väl vara okej (min käre far hade någon liknande odling på överläppen under 80-talet och han är ingen sämre människa för det) - det är bara det att just Joel Kinnaman har det som jag irriterar mig på.
Var det Gud som tänkte när han skapade honom att "Shit, vad den här killen blev het! Nä, det måste jag göra något åt, folk kommer ju att bli dunderavundsjuka. Han får ha en töntmustasch så kanske det stjäl lite fokus i alla fall".
Och det var alltså sagan om hur Joel Kinnaman fick sin mustasch.
Det kanske bara är jag som tycker såhär,. Eller inte. Äh, jag får väl göra som alla andra och starta en obetydlig Facebook-grupp i stil med "Kan det här dörrhandtaget få fler fans än Joel Kinnamans mustasch?".
Tjing
Mobilfria zoner?
Idag när tre personer samtidigt skrikpratade i sina telefoner på pendeln kände jag att det där med mobilfria zoner kanske inte är så dumt ändå. Tills jag kom på hur sjukt underhållande det är att lyssna på folk.
Pladdertacka 1 planerade säkert tre olika hämndaktioner mot människor i hennes närhet, av vad jag förstod det som minst två vänner och en kompis pojkvän.
Pladdertacka 2 diskuterade alla internationella fotbollsmatcher som har spelats under veckan samt analyserade hur han skulle tippa inför kommande matcher.
Pladdertacka 3 satt precis framför mig och terrade sin stackars kompis med frågor om var de var någonstans. "Är vi framme nu?", "men nu måste vi vara framme!" och "är inte det här Sollentuna då?" var bara några av hans tjatiga meningar. Hade jag varit kompisen i det läget hade jag nog klivit av tåget någon station för tidigt bara för att få tyst på eländet.
Okej, mobilfri zon är kanske att ta i, men en volymknapp på folk skulle inte vara så dumt att ha. Eller så räcker det kanske med att upplysa dem om att det är en mobil och inte en plåtburk med tråd de pratar i - no need to shout!
Tjing
Pladdertacka 1 planerade säkert tre olika hämndaktioner mot människor i hennes närhet, av vad jag förstod det som minst två vänner och en kompis pojkvän.
Pladdertacka 2 diskuterade alla internationella fotbollsmatcher som har spelats under veckan samt analyserade hur han skulle tippa inför kommande matcher.
Pladdertacka 3 satt precis framför mig och terrade sin stackars kompis med frågor om var de var någonstans. "Är vi framme nu?", "men nu måste vi vara framme!" och "är inte det här Sollentuna då?" var bara några av hans tjatiga meningar. Hade jag varit kompisen i det läget hade jag nog klivit av tåget någon station för tidigt bara för att få tyst på eländet.
Okej, mobilfri zon är kanske att ta i, men en volymknapp på folk skulle inte vara så dumt att ha. Eller så räcker det kanske med att upplysa dem om att det är en mobil och inte en plåtburk med tråd de pratar i - no need to shout!
Tjing
AAAAAAHHHHHHHH!!!!
Åh, vad förbannad jag blir. Vad är det för fel på det här jävla tåghelvetet! Frustrerad är bara förnamnet.
16.50: Johanna lämnar redaktionen 10 minuter tidigt och är på mycket gott humör tack vare det fina vädret.
Vilken jävla soppa alltså!
Nä, nu ska jag se reprisen på Lyxfällan.
Tjing
Jag hade trott att det skulle bli en lugn och rätt skön kväll. Jag skulle hinna söka jobb, se på tv och kanske till och med ta en liten men naggande god löprunda innan sambon kom hem och middagen ska vara färdig. För er som ännu inte har kopplat så hände alltså inget av det här.
Istället såg min eftermiddag ut på följande vis:
16.50: Johanna lämnar redaktionen 10 minuter tidigt och är på mycket gott humör tack vare det fina vädret.
17.08: Johanna kliver på tåget vid Karlberg...
17.15: ...och tvingas sedan kliva av i Ulriksdal på grund av "ett omfattande växelfel som stoppar tågtrafiken mellan Ulriksdal och Märsta i båda riktningarna".
17.16: Johanna trängs med hundratals människor på perrongen och drabbas av en smärre panikångestattack.
17.21: Johanna har äntligen lyckats ta sig ut från stationshuset och inser att tre gånger så många människor redan väntar på de utlovade extrabussarna. Lovely.
17.24: Försöker fly från den växande paniken genom att läsa i min urtrista bok. Om ni undrar så minns jag inget alls av det avsnitt jag läste.
Long story short: min supersnälla moster kom och hämtade mig vid Järva Krog och såg till att jag kom hem lagom till 19.20 - bara en och en halv timme senare än planerat.
Vilken jävla soppa alltså!
Nä, nu ska jag se reprisen på Lyxfällan.
Tjing
Två önskningar
Jaha. Här har det varit dött länge. Ett nytt inlägg kanske kan vara på sin plats då.
Har kommit på vad jag önskar mig i examens-/födelsedagspresent.
Jag har en känsla av att min nuvarande dator kommer att ge ifrån sig sin sista djupa suck nästa gång jag presenterar lite större program. Batteriet har varit dött sedan en tid tillbaka och av oklar anledning arbetar datorn märkligt långsamt varje gång jag startar upp den.
Nog om datorn, programvaran i min skalle fungerar för tillfället rätt dåligt den med. Lite sömn så ska det nog ordna sig med det också.
Tjing
Men det får bli kort för sängen börjar se väldigt lockande ut där borta...
Har kommit på vad jag önskar mig i examens-/födelsedagspresent.
Två saker: radioredigeringsprogrammet Steinberg Wavelab och en dator som orkar med programmet (som jag fattade det är programmet gjort för PC, men jag är inte helt säker).
Jag har en känsla av att min nuvarande dator kommer att ge ifrån sig sin sista djupa suck nästa gång jag presenterar lite större program. Batteriet har varit dött sedan en tid tillbaka och av oklar anledning arbetar datorn märkligt långsamt varje gång jag startar upp den.
Nog om datorn, programvaran i min skalle fungerar för tillfället rätt dåligt den med. Lite sömn så ska det nog ordna sig med det också.
Tjing
Besviken
Sitter och funderar över min examensdag. Eller snarare över mitt examensfirande. Det verkar som om ingen i familjen kommer att åka ner till Kalmar och fira mig och se när jag äntligen får mitt diplom och mina betyg. Ingen kommer att krama om mig och vara stolt och säga "grattis, vad duktig du är" på min examensdag.
Till viss del kan jag förstå. Det är klart att jag inser att det är långt att åka för en kort ceremoni och visst förstår jag att folk har andra saker som de kanske inte kan ta ledigt ifrån. Men samtidigt gör det ont. I min enfald trodde jag att några ändå skulle komma och dela den här dagen med mig.
Konstigt egentligen. Kring studenten är det ett jävla hallå och alla kommer och firar och grattar till att du äntligen avslutat tolv år av oavbruten skolgång. Tolv år som egentligen inte leder dig någon vart. Nu när jag har en examen som faktiskt gör att jag är något är det inte lika intressant.
Min fundering är nu hur jag ska fira detta. Mitt alternativ just nu är att ha någon slags mottagning på söndagen den 6:e juni. Jag vill kolla om det är någon som skulle vara intresserad att komma på en sådan tillställning, alltså om det är värt att jag fixar något då. Går det att fira sådär två dagar efter att examen är tagen, eller känns det bara töntigt som ett slags rop efter uppmärksamhet?
Tjing
Till viss del kan jag förstå. Det är klart att jag inser att det är långt att åka för en kort ceremoni och visst förstår jag att folk har andra saker som de kanske inte kan ta ledigt ifrån. Men samtidigt gör det ont. I min enfald trodde jag att några ändå skulle komma och dela den här dagen med mig.
Konstigt egentligen. Kring studenten är det ett jävla hallå och alla kommer och firar och grattar till att du äntligen avslutat tolv år av oavbruten skolgång. Tolv år som egentligen inte leder dig någon vart. Nu när jag har en examen som faktiskt gör att jag är något är det inte lika intressant.
Ja, jag förstår varför ni inte kommer men jag kan inte hjälpa att jag känner mig besviken.
Min fundering är nu hur jag ska fira detta. Mitt alternativ just nu är att ha någon slags mottagning på söndagen den 6:e juni. Jag vill kolla om det är någon som skulle vara intresserad att komma på en sådan tillställning, alltså om det är värt att jag fixar något då. Går det att fira sådär två dagar efter att examen är tagen, eller känns det bara töntigt som ett slags rop efter uppmärksamhet?
Hör gärna av er för jag vet inte vad jag ska göra.
Tjing
Aha.
Är du säker eller vill du ringa en vän?
Tjing
Jag vill vara resereporter!
Jag vet inte om det är praktikmiljön med resetokiga människor som har påverkat mig, men mitt sug för resande har ökat markant den senaste veckan.
Passande nog hittade jag den här trevliga tävlingen hos Solresor där priset är att få resa till en av deras destinationer och blogga om det. Fantastiskt, eller hur? Själv är jag lite nyfiken på Sicilien och hoppas självklart på att få ta med min kära pojkvän dit. Sol, bad, god mat och upplevelser - det blir nog inte bättre än så.
Antagligen är det fler än jag som tänker tanken att tävla när vinsten är så underbar, men det kanske kan vara värt ett försök. Sådant vet man ju aldrig på förhand.
Tjing
Passande nog hittade jag den här trevliga tävlingen hos Solresor där priset är att få resa till en av deras destinationer och blogga om det. Fantastiskt, eller hur? Själv är jag lite nyfiken på Sicilien och hoppas självklart på att få ta med min kära pojkvän dit. Sol, bad, god mat och upplevelser - det blir nog inte bättre än så.
Antagligen är det fler än jag som tänker tanken att tävla när vinsten är så underbar, men det kanske kan vara värt ett försök. Sådant vet man ju aldrig på förhand.
Tjing
Solskensdag
Åh, vilken härlig solskensdag det har varit i Rosersberg idag. Varmt och gosigt ute och det är dagar som denna som man inser hur mycket man saknar balkongmöbler. Kanske är det dags att släpa upp de där solstolarna från källaren för att ha något provisoriskt att sitta på iallafall.
Idag har jag och Mattias promenerat i det vackra vårvädret till det ljuva bakgrundsljudet av dånande flygplan som låter så högt att det omöjliggör konversation utomhus. Mm. Äntligen hemma.
Idag har jag och Mattias promenerat i det vackra vårvädret till det ljuva bakgrundsljudet av dånande flygplan som låter så högt att det omöjliggör konversation utomhus. Mm. Äntligen hemma.
Utanför vardagsrumsfönstret går en blodröd sol ner över hustaken och en lasagne står och puttrar i ugnen. En mycket bra söndag helt enkelt.
Tjing
Snuvig, men nöjd.
Fortfarande förkyld, med täppt och söndersnuten näsa till följd. Inte så himla mysigt, men jag fungerar hyfsat ändå vill jag påstå.
I morse gjorde spelade vi in en intervju med tiokamparen Nicklas Wiberg, en jävligt skön kille med båda fötterna på jorden. Det var riktigt roligt att höra honom prata om sin syn på press, känslor och mål och jag tycker att intervjun blev bra även om min reporterröst kanske inte var den bästa just för dagen.
I morse gjorde spelade vi in en intervju med tiokamparen Nicklas Wiberg, en jävligt skön kille med båda fötterna på jorden. Det var riktigt roligt att höra honom prata om sin syn på press, känslor och mål och jag tycker att intervjun blev bra även om min reporterröst kanske inte var den bästa just för dagen.
Imorgon blir det redigering av inslaget - ingen rast, ingen ro. Precis som det ska vara.
Jag måste ju också passa på att gratta min lilla bror som fyller 20 år idag. 20 år! Herre jösses, man känner sig nästan gammal själv varje gång man påminns om småsyskonens ålder. Jag menar jag tänker ju fortfarande att JAG är 20 år. Hur som helst, grattis Fredrik!
Nu ska jag snyta mig för sjuttioelfte gången idag och sedan krypa ner i sängen med en spännande Wallander-bok.
Sov gott.
Tjing
Sjuk!
JAG ÄR SJUK! Och vansinnigt ynklig. De som hävdar att män är outhärdliga när de är förkylda har aldrig mött mig. Fråga Mattias, han är nog ganska så less på mitt ömkande by now.
Min näsa varierar mellan att att vara totalt igentäppt den ena kvarten och rinnande den andra. Min röst skulle bäst beskrivas som en blandning av Marge Simpsons systrar och en robot som har kedjerökt de senaste femtio åren. Kroppstemperaturen växlar okontrollerat som om min inre termostat helt gått sönder.
Och på tisdag ska jag intervjua Nicklas Wiberg. Mååånga halstabletter blir det.
Tjing
Tjing
Problemlösning 1 A
När man läser folks statusuppdateringar på Facebook these days så finns det två kategorier som det handlar om.
1. Jag hatar snön.
2. Jag hatar SJ.
Till detta har jag två tips.
1. Flytta till Thailand så slipper ni snön.
2. Sluta åka med SJ.
Tjing
Den hemliga OS-hjälten
Jag vet att alla hyllar våra OS-hjältar och menar att deras framgångar handlar om en enorm fysik eller ett fantastiskt psyke. Det här är dock inte helt sant. Det finns något mer, ännu en komponent som spelar in när det gäller vår starka inledning på de här mästerskapen. Komponenten är OS-björnen.
En lite småcreepy nalle med stora svarta ögon från som sparats från Mattias barndom. En björn som kräver lyxbehandling för att föra tur med sig. De senaste kvällarna har vi bäddat in denna turbjörn i en fleecefilt, vi låter honom se på när tävlingarna pågår och vi klappar honom milt på huvudet när atleterna lyckas bra med något moment. Nog är vår succénalle den hemliga OS-hjälten alltid.
Tjing
PS. Ja, jag ska genast skriva in mig på något hem för mina tvångstankar. DS.
Sömnpiller...
Men oj vilket sömnpiller det bjöds på i Ö-vik ikväll då! De allra flesta låtarna var så tråkiga att jag kunde ha skrivit (och framfört) dem själv. Vad har hänt med kvalitén? Eller kvalité förresten, något med lite drag hade räckt. Jag kräver egentligen inte mycket - bara jag slipper musik som påminner om fantomen på operan, o helga natt eller någon gammal vaggvisa från när jag var liten.
Förresten, ser inte Dolph Lundgren dubbad ut när han pratar? Och låter han inte litegrann som snubben i Dressmann-reklamen? Underhållande är han ju ändå på sitt eget lilla sätt vår käre Dolph.
Tjing
Karlsson, Karlsson....
Smålandsnytt toppar idag med nyheten om att Växjös biskop Sven Thidevall idag varit sjukskriven efter att en kvinnlig medarbetare ska ha knuffat honom på arbetsplatsen igår. BU-HU. Men men, oavsett vad jag tycker om nyheten i allmänhet är det inte det här som förbryllar mig mest. Nej, den givna funderingen är ju naturligtvis: är inte biskopen läskigt lik Karlsson på taket?
Tjing
Inredningsfunderingar
Sitter och klurar lite på hur vi ska dekorera våra helt vita väggar i den nya lägenheten. Några väggar kan väl få vara vita, men alla? Nä, lite väl mycket sjukhuskänsla över det.
Hittade dessa fina wall-stickers. Vad tycks?
Tjing
Den nya lägenheten
Jag inser att jag kanske har uppdaterat lite dåligt här på bloggen på senaste tiden och att vissa kanske undrar vad som händer egentligen med flytt och allt. Jag ska förtydliga.
Den 18 mars får vi tillträde till en fin tvåa (59 kvm) i Rosersberg. Känns så bra att få komma hem igen, även om separationsångesten säkert kommer att slå till när vi börjar packa ner grejer i lådor och ska till att lämna den här lägenheten.
På kvällarna ägnar vi oss numera ofta åt att klura på snygga, roliga eller häftiga lösningar för lägenheten. Möbler, tapeter, färger och annat. Riktigt roligt att få inreda sitt eget.
Jaja, nog om våra framtidsplaner för nu. Ikväll har vi haft en riktig myskväll med bio (Snabba Cash) och middag på Larmgatan 10. Kanonbra som alltid. Filmen var helt okej, men var rätt annorlunda om man jämför den med boken.
Tjing
PS. Sara: tentan gick rätt bra tror jag. Återkommer när jag vet mer, men det kändes ganska bra när jag satt där. DS.
Lägenheten uppsagd
Jaha, då var lägenheten uppsagd då. Känns lite konstigt faktiskt. Det är som att flytten blivit mer verklig i mitt huvud nu. Och det var ju på tiden kan man tycka.
Har fortfarande ingen aning om hur allt ska lösa sig med flytthjälp, flyttstäd och allt annat som hör långflytt till. Någon som känner sig manad att hjälpa till?
Tjing
Hm.
"Från och med 15 mars 2009 omfattas fastighetsmäklare av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism".
- Ur överlåtelseavtal på lägenheten.
Ja, vad säger man? De är ju iallafall raka och ärliga med att de är inblandade i terrorverksamhet.
Tjing
The game is on
Mattias har tjatat halva veckan om hur nervös han är för dagens lägenhetsvisningar som vi skickat familj och vänner på. Jag har kontrat med att skratta åt hans löjeväckande beteende. Men ni vet hur det är: man blir som man umgås och alltså har även jag drabbats av denna galna hysteri över lägenheter, lånelöften och flyttplaner. Och jag är troligen värre. När Mattias ringde mäklarna vankade jag av och an genom köket som en annan rastlös anka för att jag helt enkelt inte kunde sitta still. Nu sitter jag här med en kopp te och försöker förgäves lugna mina skakiga nerver. Hur ska det här sluta? Det kommer att bli en tuff vecka.
Tjing
