Hemma hos Johanna

Äh, nu lägger vi det tunga bakom oss va? Första dagen på praktiken var rolig om än lite avvaktande. Lite skönt att börja lugnt men jag är ivrig på fortsättningen av den här praktikperioden.

Vad har hänt mer sen sist då? Jo, vi har ju flyttat. Från hyresrätt till bostadsrätt. Från Kalmar till Rosersberg. Lägenheten är så fin. Jag kan vara lite partisk, men oj vad nöjd jag är. Lite färg på ett par väggar bara så är det perfekt. Väntar också på den soffa som vi har beställt. När väl den har anlänt kommer nog hemtrevnaden vara på topp också, för att inte tala om komforten.

Nu ska jag klunka i mig det sista av mitt te och sedan gå och sova.

Tack faster Carina för de fina hemstickade strumporna! De värmer verkligen på alla sätt.

På tal om min andra hälft så är det så att han just nu befinner sig i Stockholm. Det gör dessvärre inte jag. Även om jag är mycket tacksam över att han åkte upp och hämtade våra nya lägenhetsnycklar så kan jag inte låta bli att tjura lite över att han inte är hemma. Det blir så ensamt när man är van att vara två. Det positiva är ju att man gör mer saker när man är ensam (annars avlider man av tristess). Jag har diskat, packat kläder och promenerat. Duktigt, ja visst. Men ärligt talat har jag hellre en hög med disk stående på bänken och världens bästa sambo hemma än en ren diskbänk men med bara spegelbilden som sällskap. Tillsammans är man mindre ensam, så är det.

Jag förstår att ni också måste vara vansinnigt nyfikna på hur den går med mina skavsår. Jo tack, åt pepparn faktiskt. Häromdagen trodde jag faktiskt att de braiga skavsårsplåstren jag fick av Stefanie hade effekt, men oj så fel jag hade. Efter att plåstren för andra dagen i rad på ett mycket obehagligt sätt fastnat i mina strumpor tvingades jag ta bort dem. Det gick relativt lätt och jag slapp slita av skinnet med plåstren. Problemet var ju bara att såren uppenbarligen inte har läkt alls. Dessutom är jag relativt säker på att jag har dragit på mig nya blåsor strax nedanför de äldre blåsorna (de som nu har blivit sår). Nog för att jag visste att det var något fel med mina fossingar, men inte kunde jag väl tro att de hade skavsårsplåsterbortstötande funktioner. Man lär sig något nytt varje dag. Bevisligen.

Imorgon är det sovmorgon. Det passar ju bra med tanke på att jag inte är ett dugg trött och troligen inte kommer att kunna somna på ett tag. Funderar på att kanske packa någon väska till. Garderoben är ju faktiskt inte tom riktigt ännu...

Sov gott!

Det var inte bara plågande skavsår som präglade den här dagen. Gjorde några trevliga fynd inne på Maxi idag också. Klurar just nu på vilken av dessa trevliga filmer vi ska titta på ikväll. Ska kolla om sambon vill vara med och bestämma, annars blir det väl ole dole doff eller något. Jag är ju så velig av mig.

Det är alltså det här som ett par mjuka gympadojor gör med mina överkänsliga hälar. Och ja pappa: jag är medveten om att det är något fel på mina fötter.

Jaja, det får bli en sammanfattning av det jag skrev för snart måste jag kliva upp från den här madrassen. Det svider om skinkorna och svanskotan har börjat ömma - eventuellt ett tecken på att man suttit här för länge. Jag hade väl ändå tänkt lägga mig snart, det är ju trots allt en stor dag imorgon. Okej, det där var kanske lite väl överdrivet. Men planer har jag iallafall. Ska till Nybro på dagen och göra ett inslag till tv-kursen och på kvällen kommer finfrämmande från Oskarshamn och melodifestivalfinal. Inte alls illa, men så mycket ledigt blir det inte den här veckan. Det ser ut som att söndagen blir den enda vilodagen och den ska jag verkligen njuta av.

I eftermiddags efter skolan passade jag och Mattias på att börja packa lite inför flytten. Skönt att inte ha allt kvar till sista dagen, bara nästan allt. Det märkliga är att det först nu känns verkligt att vi ska flytta. Och visst är det konstigt att det känns som ett äventyr att flytta tillbaka hem?

Nu ska jag ställa mig och göra i ordning efterrätten för imorgon. Vilken planering va? Jag kanske ska lägga till det som mitt mellannamn. Johanna Maria Planering Cedergren. Nja, kanske inte. Det får räcka som artistnamn för bara en kväll.

I morse gjorde spelade vi in en intervju med tiokamparen Nicklas Wiberg, en jävligt skön kille med båda fötterna på jorden. Det var riktigt roligt att höra honom prata om sin syn på press, känslor och mål och jag tycker att intervjun blev bra även om min reporterröst kanske inte var den bästa just för dagen.

Imorgon blir det redigering av inslaget - ingen rast, ingen ro. Precis som det ska vara.

Jag måste ju också passa på att gratta min lilla bror som fyller 20 år idag. 20 år! Herre jösses, man känner sig nästan gammal själv varje gång man påminns om småsyskonens ålder. Jag menar jag tänker ju fortfarande att JAG är 20 år. Hur som helst, grattis Fredrik!

Nu ska jag snyta mig för sjuttioelfte gången idag och sedan krypa ner i sängen med en spännande Wallander-bok.

Sov gott.

Min näsa varierar mellan att att vara totalt igentäppt den ena kvarten och rinnande den andra. Min röst skulle bäst beskrivas som en blandning av Marge Simpsons systrar och en robot som har kedjerökt de senaste femtio åren. Kroppstemperaturen växlar okontrollerat som om min inre termostat helt gått sönder.

Och på tisdag ska jag intervjua Nicklas Wiberg. Mååånga halstabletter blir det.

Förresten; GRATTIS PAPPA till det nya jobbet.