Hemma hos Johanna

På tal om min andra hälft så är det så att han just nu befinner sig i Stockholm. Det gör dessvärre inte jag. Även om jag är mycket tacksam över att han åkte upp och hämtade våra nya lägenhetsnycklar så kan jag inte låta bli att tjura lite över att han inte är hemma. Det blir så ensamt när man är van att vara två. Det positiva är ju att man gör mer saker när man är ensam (annars avlider man av tristess). Jag har diskat, packat kläder och promenerat. Duktigt, ja visst. Men ärligt talat har jag hellre en hög med disk stående på bänken och världens bästa sambo hemma än en ren diskbänk men med bara spegelbilden som sällskap. Tillsammans är man mindre ensam, så är det.

Jag förstår att ni också måste vara vansinnigt nyfikna på hur den går med mina skavsår. Jo tack, åt pepparn faktiskt. Häromdagen trodde jag faktiskt att de braiga skavsårsplåstren jag fick av Stefanie hade effekt, men oj så fel jag hade. Efter att plåstren för andra dagen i rad på ett mycket obehagligt sätt fastnat i mina strumpor tvingades jag ta bort dem. Det gick relativt lätt och jag slapp slita av skinnet med plåstren. Problemet var ju bara att såren uppenbarligen inte har läkt alls. Dessutom är jag relativt säker på att jag har dragit på mig nya blåsor strax nedanför de äldre blåsorna (de som nu har blivit sår). Nog för att jag visste att det var något fel med mina fossingar, men inte kunde jag väl tro att de hade skavsårsplåsterbortstötande funktioner. Man lär sig något nytt varje dag. Bevisligen.

Imorgon är det sovmorgon. Det passar ju bra med tanke på att jag inte är ett dugg trött och troligen inte kommer att kunna somna på ett tag. Funderar på att kanske packa någon väska till. Garderoben är ju faktiskt inte tom riktigt ännu...

Sov gott!