Hemma hos Johanna

Jag var på gymmet tidigare idag och råkade då ut för en otrevlig typ.
Som ni vet så leder blöta och geggiga gator till blöta och geggiga skor. Blöta och geggiga skor leder till blöta och geggiga golv. Vilket leder till krig. Och tillåt mig kasta den första stenen:

Ska jag som kommer efter verkligen behöva torka upp allt slaskäckel som personen innan tyckte sig vara för fin eller för viktig för att torka upp?

Det här höll jag och Maria på att diskutera i omklädningsrummet (utan att nämna ordet idiot, men nu i efterhand önskar jag att jag hade gjort det). Då är det en kärring som vänder sig upp och talar om att hon minsann ställde sina skor i skåpet för att de inte skulle bli stulna. Jag frågade då vänligt om hon då torkade upp efter sig, varpå hon snorkigt svarar "det får väl någon annan göra".

Ibland skäms man ju för att vara människa. Vad är det för fel på folk?
Skulle den där kärringen bli inslängd bland ett gäng grisar i en smutsig svinstia så skulle grisarna kasta ut henne illa kvickt för hennes brist på stil och finess. Och jag skulle med glädje stå bredvid och kasta tomater på henne.

Så. Då var det sagt.