Hemma hos Johanna

Pladdertacka 1 planerade säkert tre olika hämndaktioner mot människor i hennes närhet, av vad jag förstod det som minst två vänner och en kompis pojkvän.

Pladdertacka 2 diskuterade alla internationella fotbollsmatcher som har spelats under veckan samt analyserade hur han skulle tippa inför kommande matcher.

Pladdertacka 3 satt precis framför mig och terrade sin stackars kompis med frågor om var de var någonstans. "Är vi framme nu?", "men nu måste vi vara framme!" och "är inte det här Sollentuna då?" var bara några av hans tjatiga meningar. Hade jag varit kompisen i det läget hade jag nog klivit av tåget någon station för tidigt bara för att få tyst på eländet.

Okej, mobilfri zon är kanske att ta i, men en volymknapp på folk skulle inte vara så dumt att ha. Eller så räcker det kanske med att upplysa dem om att det är en mobil och inte en plåtburk med tråd de pratar i - no need to shout!

Jag hade trott att det skulle bli en lugn och rätt skön kväll. Jag skulle hinna söka jobb, se på tv och kanske till och med ta en liten men naggande god löprunda innan sambon kom hem och middagen ska vara färdig. För er som ännu inte har kopplat så hände alltså inget av det här.

Istället såg min eftermiddag ut på följande vis:

16.50: Johanna lämnar redaktionen 10 minuter tidigt och är på mycket gott humör tack vare det fina vädret.

17.08: Johanna kliver på tåget vid Karlberg...

17.15: ...och tvingas sedan kliva av i Ulriksdal på grund av "ett omfattande växelfel som stoppar tågtrafiken mellan Ulriksdal och Märsta i båda riktningarna".

17.16: Johanna trängs med hundratals människor på perrongen och drabbas av en smärre panikångestattack.

17.21: Johanna har äntligen lyckats ta sig ut från stationshuset och inser att tre gånger så många människor redan väntar på de utlovade extrabussarna. Lovely.

17.24: Försöker fly från den växande paniken genom att läsa i min urtrista bok. Om ni undrar så minns jag inget alls av det avsnitt jag läste.

Long story short: min supersnälla moster kom och hämtade mig vid Järva Krog och såg till att jag kom hem lagom till 19.20 - bara en och en halv timme senare än planerat.

Vilken jävla soppa alltså!

Nä, nu ska jag se reprisen på Lyxfällan.

Har kommit på vad jag önskar mig i examens-/födelsedagspresent.

Två saker: radioredigeringsprogrammet Steinberg Wavelab och en dator som orkar med programmet (som jag fattade det är programmet gjort för PC, men jag är inte helt säker).

Jag har en känsla av att min nuvarande dator kommer att ge ifrån sig sin sista djupa suck nästa gång jag presenterar lite större program. Batteriet har varit dött sedan en tid tillbaka och av oklar anledning arbetar datorn märkligt långsamt varje gång jag startar upp den.

Nog om datorn, programvaran i min skalle fungerar för tillfället rätt dåligt den med. Lite sömn så ska det nog ordna sig med det också.

Till viss del kan jag förstå. Det är klart att jag inser att det är långt att åka för en kort ceremoni och visst förstår jag att folk har andra saker som de kanske inte kan ta ledigt ifrån. Men samtidigt gör det ont. I min enfald trodde jag att några ändå skulle komma och dela den här dagen med mig.

Konstigt egentligen. Kring studenten är det ett jävla hallå och alla kommer och firar och grattar till att du äntligen avslutat tolv år av oavbruten skolgång. Tolv år som egentligen inte leder dig någon vart. Nu när jag har en examen som faktiskt gör att jag är något är det inte lika intressant.

Ja, jag förstår varför ni inte kommer men jag kan inte hjälpa att jag känner mig besviken.

Min fundering är nu hur jag ska fira detta. Mitt alternativ just nu är att ha någon slags mottagning på söndagen den 6:e juni. Jag vill kolla om det är någon som skulle vara intresserad att komma på en sådan tillställning, alltså om det är värt att jag fixar något då. Går det att fira sådär två dagar efter att examen är tagen, eller känns det bara töntigt som ett slags rop efter uppmärksamhet?

Hör gärna av er för jag vet inte vad jag ska göra.

Är du säker eller vill du ringa en vän?

Godkväll alla bloggdiggare. Okej, såhär är det: när jag blir trött blir jag också flamsig. När jag blir flamsig får jag lätt minnesluckor, vilket innebär att det här inlägget kommer att vara som bortblåst ur min hjärna imorgon. En lång dag på jobbet följdes upp av lite tråkigt rapportskrivande till ljudet av superettanfotboll. Fantastiskt va? Dessutom förgylldes min dag av att jag hamnade mitt emot två muppar som satt och pimplade öl på pendeln hem. Funderar seriöst på om ölångorna hann sätta sig i min nya jacka eller om jag kan klara mig utan att tvätta den efter typ en vecka. Äh, jag märker väl om folk omkring mig börjar lukta runt och rynka näsan eller inte.

Nä, nu får det vara slut med trams.

Aktuell plan:

22.43 Tandborstning.

22.47 Ansiktstvätt.

22.51 Sängläge med Grey's Anatomy på datorn.

00.00 Sovande (förhoppningsvis).

Världens bästa sambo och fästman (om man nu ska vara formell). Grattis till oss på förlovningsdagen!

Märkligt att det känns som att jag nästan känner de här människorna. Och ännu märkligare är att jag faktiskt inser att jag saknar dem om jag av någon anledning inte ser dem. I morse kom jag till och med på mig själv med att börja gå långsammare och se mig oroligt omkring när mannen med bilen inte parkerat sin bil sådär puckat mitt framför mig på trottoaren som han gjort de senaste dagarna. Kanske ska konfrontera honom på måndag. "Å var fan har du hållit hus egentligen? Din bil ska stå där, fattar du, annars kommer min dag helt ur balans!". Nä, troligen inte. Då skulle någon nog se till att få mig intagen på något psyksjukhus och sedan får jag spendera resten av mitt liv med att glo rätt in i madrasserade cellväggar. Inte så jättelockande kan jag tycka.

Passande nog hittade jag den här trevliga tävlingen hos Solresor där priset är att få resa till en av deras destinationer och blogga om det. Fantastiskt, eller hur? Själv är jag lite nyfiken på Sicilien och hoppas självklart på att få ta med min kära pojkvän dit. Sol, bad, god mat och upplevelser - det blir nog inte bättre än så.

Antagligen är det fler än jag som tänker tanken att tävla när vinsten är så underbar, men det kanske kan vara värt ett försök. Sådant vet man ju aldrig på förhand.

Idag har jag och Mattias promenerat i det vackra vårvädret till det ljuva bakgrundsljudet av dånande flygplan som låter så högt att det omöjliggör konversation utomhus. Mm. Äntligen hemma.

Utanför vardagsrumsfönstret går en blodröd sol ner över hustaken och en lasagne står och puttrar i ugnen. En mycket bra söndag helt enkelt.

Undrar ni hur första veckan på praktiken har varit? Jo, jag är mycket nöjd hittills. Jag känner att jag verkligen har kastats in i hetluften med en gång och det tror jag är väldigt nyttigt. Det har varit en rolig vecka med varierade arbetsuppgifter, men samtidigt ska jag erkänna att det var lite skönt med en mjukstart i form av en fyrdagarsvecka. Lugna, sköna, lediga dagar är aldrig fel oavsett hur roligt ens arbete är.

Nu ska jag och min andra hälft försöka lista ut hur vi ska få den här kvällen att gå. Eller ja, går gör den ju ändå. Äh, ni fattar.