Hemma hos Johanna

Ja, Maria satte verkligen huvudet på spiken. Precis så kändes det att sitta och lyssna på när föreläsaren läste innantill på engelska från sin PowerPoint idag. Suck.

Hur tänkte skolan egentligen när de planerade den här kursen? Sex föreläsare kommer vi att ha under kursens gång och ingen verkar inte ha en aning om vad de andra gör. Det är inte föreläsarnas fel direkt (jag tycker faktiskt lite synd om dem), det är snarare så att planeringen brustit rejält. Seminarierna ligger huller om buller med olika gruppindelningar och läshänvisningar till allt. Jag känner mig så förvirrad och obetydlig i sammanhanget. Och det är inte bara jag. När jag såg mig om i klassrummet i förmiddags kunde jag urskilja ett antal olika elevbeteenden under föreläsning (troligen en direkt effekt av tristess):

1. Elever som stirrar tomt framför sig samtidigt som de tanklöst ritar krumelurer i sina block.

2. Elever som nynnar för sig själva.

3. Elever som skriver sms.

4. Elever som läser kurslitteratur eller förbereder andra uppgifter.

5. Elever som försöker lyssna, men inte förstår något alls trots att de låtsas att de gör det.

6. Elever som går hem.

Min ambition idag är att lära mig något iallafall, så då får jag väl läsa lite på egen hand. Med en kopp te nära till hands förstås!