Usch för regndagar
Vissa dagar känner man att man bara skulle vilja stanna i sängen. Som idag till exempel. Redan innan jag öppnade ögonen kändes en enorm motvilja i hela kroppen när regnet smattrade mot rutorna. Jaja, plikttrogen som man är tog jag mig ner till skolan på cykel genom regnet. Maria frågade visserligen efter halva vägen om jag inte ville vända och visst ville jag det. Men jag fortsatte och tänkte att det blir nog okej.
Föreläsningen började som vanligt 5-10 minuter för sent eftersom större delen av klassen består av kroniska tidsoptimister. När vi väl satte igång skickade läraren ut alla elever till datasalarna för att skriva ut papper och där försvann en massa tid i förvirringen. Sedan är det ju det här med allt debatterande. Jag kan tycka att det är lite underhållande och spännande med debatter, men det behöver inte gå till överdrift. Allt behöver inte bli ett ämne för debatt. Problemet är att läraren verkar gilla diskussionerna och det gör att tidsplaneringen inte stämmer alls. Lunchen blev nedkortad med en kvart eftersom vi tvingades dra över. Det hade normalt sett inte varit ett problem, men lunchen idag var det enda positiva hittills under dagen. Då är det plötsligt ett problem!
Tröttheten gjorde sig påmind under hela dagen.
Efter lunchen var gästföreläsaren försenad (eftersom hon åkte tåg) så vi fick sitta i bistron en timme och fika. En timme senare satt vi åter igen i bänkarna och lyssnade på hur vi ska genomföra vårt EU-rollspel om några veckor. Kan nog bli lite kul, men jag har ingen aning om var vi ska hitta tid till alla uppgifter som den här kursen kräver att vi ska göra. Ett helt projekt i sig faktiskt.
En lång dag var det och nu tror ni kanske att det var slut efter EU-människan. Då tror ni fel. Efteråt följde nämligen en föreläsning om journalistik i Vitryssland. Halva klassen ignorerade den och föredrog väl att gå hem och göra något roligare, men jag kunde inte. Det var så synd om dem som kommit ända från östeuropa och så kommer inte någon och lyssnar. Och vi skulle ju ändå sitta kvar i skolan så vi var där.
Det var glest i bänkarna under vitryssarnas föreläsning. Något missvisande bild kanske, det kom några till också. Max tio till dock.
Det var väl inte riktigt som förra gången, men mycket var samma. Sant är iallafall att jag hellre varit hemma. Studenterna var duktiga på att prata tycker jag, men deras lärare. Herregud! Hon läste innantill exakt vad som stod på powerpointen och rösten var gäll och entonig och vansinnigt jobbig att lyssna på. Jag förstår att det inte är lätt att stå sådär inför en grupp, men ändå. Om man vill att vi ska lyssna på en liknande föreläsning som vi redan varit på så får man väl åtminstone ha en inspirerande person som pratar! Förlåt, men det är dagens sanning!
Tjing
Föreläsningen började som vanligt 5-10 minuter för sent eftersom större delen av klassen består av kroniska tidsoptimister. När vi väl satte igång skickade läraren ut alla elever till datasalarna för att skriva ut papper och där försvann en massa tid i förvirringen. Sedan är det ju det här med allt debatterande. Jag kan tycka att det är lite underhållande och spännande med debatter, men det behöver inte gå till överdrift. Allt behöver inte bli ett ämne för debatt. Problemet är att läraren verkar gilla diskussionerna och det gör att tidsplaneringen inte stämmer alls. Lunchen blev nedkortad med en kvart eftersom vi tvingades dra över. Det hade normalt sett inte varit ett problem, men lunchen idag var det enda positiva hittills under dagen. Då är det plötsligt ett problem!
Tröttheten gjorde sig påmind under hela dagen.
Efter lunchen var gästföreläsaren försenad (eftersom hon åkte tåg) så vi fick sitta i bistron en timme och fika. En timme senare satt vi åter igen i bänkarna och lyssnade på hur vi ska genomföra vårt EU-rollspel om några veckor. Kan nog bli lite kul, men jag har ingen aning om var vi ska hitta tid till alla uppgifter som den här kursen kräver att vi ska göra. Ett helt projekt i sig faktiskt.
En lång dag var det och nu tror ni kanske att det var slut efter EU-människan. Då tror ni fel. Efteråt följde nämligen en föreläsning om journalistik i Vitryssland. Halva klassen ignorerade den och föredrog väl att gå hem och göra något roligare, men jag kunde inte. Det var så synd om dem som kommit ända från östeuropa och så kommer inte någon och lyssnar. Och vi skulle ju ändå sitta kvar i skolan så vi var där.
Det var glest i bänkarna under vitryssarnas föreläsning. Något missvisande bild kanske, det kom några till också. Max tio till dock.
Det var väl inte riktigt som förra gången, men mycket var samma. Sant är iallafall att jag hellre varit hemma. Studenterna var duktiga på att prata tycker jag, men deras lärare. Herregud! Hon läste innantill exakt vad som stod på powerpointen och rösten var gäll och entonig och vansinnigt jobbig att lyssna på. Jag förstår att det inte är lätt att stå sådär inför en grupp, men ändå. Om man vill att vi ska lyssna på en liknande föreläsning som vi redan varit på så får man väl åtminstone ha en inspirerande person som pratar! Förlåt, men det är dagens sanning!
Tjing
Kommentarer
Trackback
