Ny telefon och kroppkaksdebut
Såhär ser den ut, min nya telefon. Vad tycks?
Jag har nog spelat musik oavbrutet sen jag skaffade den. Dessutom har den en sån där rolig funktion så att du kan skaka lite på telefonen och så byter den låt, höjer eller sänker musiken. Vad kul man kan ha. Min gamla telefon, som det inte var något fel på, ska nu få förgylla en liten flickas födelsedag.
Våra goa, glada grannar blev smått chockade när vi berättade att vi aldrig smakat kroppkakor. För er som inte vet det så är kroppkakor något av en specialitet här i trakterna så att säga att man aldrig ätit det är lite som att häda. Ansvarstagande som våra grannar är bestämde de sig för att någon gång bjuda oss på kroppkakor (i utbildningssyfte kanske? ;) ). Idag, när de ändå gjort 156 kroppkakor, kom de ner till oss för att dela med sig. Något tvivlande satt sedan jag och Mattias och stirrade på de glåmiga, halvgeggiga bollarna på tallriken och konstaterade att det inte såg ut som föda. Om det inte kommit från äkta ölänningar är jag inte säker på att jag vågat äta det, för ärligt talat ser det ut som något som inte är färdiglagat. Men vi provade - och det gick ner. Och kom inte upp igen. Det var faktiskt ganska gott. Tack så mycket, kära grannar, snart dags för oss att bjuda igen.
Tjing
Jag har nog spelat musik oavbrutet sen jag skaffade den. Dessutom har den en sån där rolig funktion så att du kan skaka lite på telefonen och så byter den låt, höjer eller sänker musiken. Vad kul man kan ha. Min gamla telefon, som det inte var något fel på, ska nu få förgylla en liten flickas födelsedag.
Våra goa, glada grannar blev smått chockade när vi berättade att vi aldrig smakat kroppkakor. För er som inte vet det så är kroppkakor något av en specialitet här i trakterna så att säga att man aldrig ätit det är lite som att häda. Ansvarstagande som våra grannar är bestämde de sig för att någon gång bjuda oss på kroppkakor (i utbildningssyfte kanske? ;) ). Idag, när de ändå gjort 156 kroppkakor, kom de ner till oss för att dela med sig. Något tvivlande satt sedan jag och Mattias och stirrade på de glåmiga, halvgeggiga bollarna på tallriken och konstaterade att det inte såg ut som föda. Om det inte kommit från äkta ölänningar är jag inte säker på att jag vågat äta det, för ärligt talat ser det ut som något som inte är färdiglagat. Men vi provade - och det gick ner. Och kom inte upp igen. Det var faktiskt ganska gott. Tack så mycket, kära grannar, snart dags för oss att bjuda igen.
Tjing
Kommentarer
Trackback
