Är journalistik verkligen något för mig?
Den frågan har jag ställt mig många gånger. Det är min telefonskräck som ställer till det för mig. Jag hatar att ringa till folk jag inte känner, det känns obehagligt på något sätt. Det är konstigt. Som en kompis sa: "de kan ju iallafall inte se dig", så om man gör bort sig är det ju inte hela världen. Men det är ändå jobbigt. Såhär kan jag ju inte hålla på.
Jag har kommit på mig själv med att när jag väl vågar lyfta luren och ringa ändå någonstans hoppas att det ska vara upptaget eller att jag får prata med telefonsvararen.
Det känns bättre om någon ringer till mig, då känns det som att det är de som har pressen på sig och inte jag. Press? Jag är ju störd. Det ska inte vara pressande, men jag blir nervös ändå. Vet inte vad jag är rädd för egentligen. Att personen på andra sidan ska bli arg? Skrika åt mig. Lägga på.
När jag hör det såhär känner jag mig fånig och dum. Hur svårt kan det vara. Om personen i luren mot all förmodan skulle skrika åt mig - då blir det jag som lägger på.
Tjing
Jag har kommit på mig själv med att när jag väl vågar lyfta luren och ringa ändå någonstans hoppas att det ska vara upptaget eller att jag får prata med telefonsvararen.
Det känns bättre om någon ringer till mig, då känns det som att det är de som har pressen på sig och inte jag. Press? Jag är ju störd. Det ska inte vara pressande, men jag blir nervös ändå. Vet inte vad jag är rädd för egentligen. Att personen på andra sidan ska bli arg? Skrika åt mig. Lägga på.
När jag hör det såhär känner jag mig fånig och dum. Hur svårt kan det vara. Om personen i luren mot all förmodan skulle skrika åt mig - då blir det jag som lägger på.
Tjing
Kommentarer
Trackback
