Attraktivt ätande?
" Bästa Johanna! Hur står det till? Jag hörde att du krampade i lördags. Detta tyder på att din Lamictal inte klarar av att hålla kramperna borta. Vi har kommit fram till att du ska tilläggsbehandling (ursäkta grammatiken men det står faktiskt så) med Absenor till Lamictal som du redan har. Utfärdar ett recept på Absenor 500 mg som du får ta en tablett till kvällen. Du kan hämta receptet på apoteket då du får det här brevet."
What? Kramperna var inte i lördags - det var en lördag för nästan fyra månader sedan! Och medicinen har jag tagit sedan dess, men jag kanske skulle ha väntat tills nu med att hämta ut den då. Dessutom har jag redan fått den här informationen. Brevet innehåller exakt samma sak som vårat samtal i oktober så det lär ju ha skrivits redan då, men märkligt nog är det daterat till den 18:e Januari. Tänk så fel det kan bli.
Fick en väldigt annorlunda komplimang idag. Tydligen äter jag fint. "Du kan få en matlåda med makaroner och köttbullar att se så himla attraktiv ut. Det ser ut som att du tycker att allt är så gott". Haha. Hur ska jag använda den talangen? Jag får kanske börja göra reklam för nya matprodukter och så. Det blir jag som får säga till världen att de ska äta Special K eller Kalles kaviar med banan. Och här håller jag på att läsa till journalist. Borde kanske byta bana.
Kommentaren känns ändå lite bekant. Min pappa påpekar alltid att jag ser ut som nåt slags djur när jag äter, framförallt knäckebröd, eftersom jag tar så väldigt små tuggor. Han säger också att jag verkligen ser ut att njuta av knäckebrödet. Jag ser ut som en nöjd hamster när jag äter med andra ord. Det vore något att skriva in i CV:n.
Imorgon är det då premiär. Ni är säker redan trötta på att höra om det, men det skiter jag i. Imorgon 18.00 smäller det då Popcorn intar Radio Shore's studio. Lyssna via webben på www.shore.hik.se. Enjoy!
Tjing
Hem till Midgård
I torsdags var det Sverige-Tyskland på tv så Kristina hängde med upp till oss för att kolla. Som bekant torskade Sverige, men det var bra spännande. Sämst var utan tvekan Tysklands storskytts frilla - blond tuppkam, kort mörkt hår på sidorna med inrakade mönster på den ena sidan. Vad tänkte han med? Och vad tänkte frisören? Hur som helst kommer jag aldrig att besöka den frisörens salong, var så säkra. Mycket handboll blev det
Hade lite folk hos oss i fredags. Fanny, Ida och Stefanie var åt middag med mig och Malin och naturligtvis Mattias. Tacos stod på menyn, det har blivit lite av en tradition att äta det när vi får besök.
Efter den trevliga middagen ramlade Joel och Stefan in och vi spelade kort och TP. Roligast var när Stefan fick frågan "Vem spelade Tyke...". Där avbröt han frågan och svarade blixtsnabbt att det var Markoolio. Vi andra fattade ingenting, men resten av frågan var "..i tv-serien Hem till Midgård?". Jag hade inte vetat det oavsett.
Lördagen spenderade jag och Mattias till större delen inomhus eftersom vädret var rätt dåligt och att det dessutom var handboll på tv. Vi var tyvärr tvungna att handla lite och naturligtvis blev vädret ännu värre så vi gick ut. Vinden slet tag ordentligt i jackan och regnet förvandlades till snö. Väl hemma var det mjukiskläder på och alla kläder vi haft på oss på väg till affären hängde i badrum, över dörrar och på stolar. Sedan såg vi Harry Potter and the chamber of secrets på tv och åt kladdkaka. Underbart.
Idag har jag inte gjort mycket. Mattias har åkt hem och det känns lite tomt, men vad ska man göra? Men han kommer tillbaka det vet jag. Och jag kommer att åka hem när jag har tid.
Ser fram emot nästa vecka då radiokursen fortsätter. Dessutom har vårt radioprogram Popcorn premiär på fredag klockan 18.00. För första gången ska radio Shore börja sändas på fm-bandet på kanalen kanon fm och vi når då ut till ca 100 000 lyssnare. Nervöst? Absolut. Troligen kommer jag att vara likblek och få andningsproblem då vi startar, men man kommer säkert in i det. På sidan www.shore.hik.se kan ni lyssna via webbradio. Alltså 18.00 fredag. Mycket nöje.
Tjing
Go Björn Ferry
Etta igår och tvåa idag. Helt underbart att titta på hur han åker, vilken otrolig envishet och styrka. Och en otroligt skön stil! Intervjuerna med honom har varit så underhållande för han har en sådan humor och självdistans. "Jag fejkade att jag var trött för att lura Greis. Det är bra att komma bakifrån. Det där kommer att bli en floskel, men det gör inget." Så jävla kul!
Här hemma har tv:n varit igång sedan klockan halv elva i förmiddags. Alpint, snowboard, skidskytte och handboll tvingar en ju att sitta som klistrad vid skärmen. Jag var faktiskt ute när jag gick bort till affären, så lite luft har jag ändå fått idag.
Kollar på Singing Bee där min faster Rebecka (känd som Ia i släkten) ska vara med. Det är en Rebecka i programmet idag men det är inte min faster. Nästa vecka kanske. I'll be back!
Tjing
Ännu en fest...
Igår var det fest igen. Hos Ida igen. Roligt igen. Det var lite mer folk än i fredags och det var kul att få snacka lite med andra i klassen som man inte pratar med så ofta. Måste säga att det är rätt roligt att vara den som är nykter i ett sådant sällskap jag hade - det var jag och Erika som satt och iakttog alla. Många lustiga danser, samtal och kanske framförallt underhållande bilder. Enjoy!
Tjing
Turkfest och sömnbrist
Det var väldigt spännande att åka buss med vår nya outfit. Busschauffören skrattade riktigt gott åt vår maskering, jag vet inte om han förstod vad vi var. Vi satte oss längst bak i bussen för att vara lite diskreta och synas mindre. Vad vi fick lära oss var att om två tjejer sitter med mustasch på en buss som senare fylls med ungdomar är det inte så lätt att vara diskret. "De har mustascher" ropade en tjej rakt ut när hon såg oss. No shit, Sherlock.
Till slut kom vi ändå fram till Ida och vi blev rätt populära i vår nya speciella look. Mycket trevlig liten fest där vi satt på golvet i Idas lilla studentrum. Mysigt med tända värmeljus, men tyvärr ledde det till utspillt rödvin, vatten och läsk. Skulle tro att lakanet gjort sitt nu.
Efter festen skulle vi ta bussen hem. Vi väntade i en timme i regnet, härligt. Sådär lagom kalla och trötta klev vi på bussen klockan två. Väl hemma var det bara att börja tvätta ur håret. Den svarta sprayfärgen forsade ut i badkaret under de båda tvättarna, men tydligen sitter lite kvar eftersom kudden blivit missfärgad. Tror nog att jag får tvätta håret några gånger till.
Sedan var det dags att sova vilket visade sig vara svårare än jag trodde. Det blåste vansinnigt mycket - jag var helt säker på att balkongen skulle flyga iväg. Inte lätt att sova då. Blött och kallt på kudden. Kallt om fötterna också. JA Mattias jag sov med skidstrumporna på och NEJ jag bryr mig inte om vad du tycker.
Efter några timmar var det solen, den onda halsen och kissnödigheten som väckte mig. Jag kände mig som ett lik när jag gick iväg mot badrummet. Efter två korta meningar bestämde sig jag och Malin för att vår Body Balance inte blir av. Måste få vila lite under dagen.
Idag ska vi bara ligga här framför tv:n och inte göra något alls. Alldeles, alldeles underbart.
Tjing
Låt hjärnan va' med
Zlatan vann som bekant Jerringpriset, lite oväntat faktiskt - jag trodde nog mer på Kallur. Visst har Zlatan varit framgångsrik i Italien, det förnekar jag inte. Men han är inte en idrottare svenska folket följt med spänning i tv-sofforna. Inte någon vi hoppats på, känt för, gråtit eller jublat med. Det är klart att han är bra, men är han Jerringpris-bra?
Vad som var ännu mer överraskande var Zlatans ödmjukhet och beröm till andra idrottare. Han sa till och med i sitt tacktal att de andra faktiskt vunnit vm-guld vilket han inte gjort. Samtidigt lever den gamla, men numera lagom kaxiga, Zlatan kvar och passade ikväll på att berätta att segern i italienska ligan var en bit på vägen mot ett vm-guld. Vi får väl hoppas det.
Idag inleddes manusarbetet, men vi måste ha gjort fel på något sätt. Vi måste ha missat något. Jag och Jessica satt och skrev i 2 och en halv timme och vi är i stort sett klara, med en vecka till godo. Om vi har förstått uppgiften rätt är den bara väldigt lätt.
Träningen ikväll var tung. Inte bara fysiskt jobbigt utan även hjärnan fick jobba riktigt ordentligt. Body step kräver koncentration och koordination, två delar min hjärna tydligen saknar. Jaja, men jag ska prova igen på onsdag och hoppas att huvudet vill följa med då istället.
Tjing
Välkommen till Turkiet
I fredags vann Malin i fredagsflörten som jag berättade om så vi får se när mystery man kommer på besök. På kvällen hade vi fint främmande av Fanny och Ida. Vi åt Fajitas, snackade och såg slutet på Let's Dance. Blev också inbjudna till Ida på turkisk afton som är temat för hennes 20-årsfest. Anledningen till detta sägs vara att hon inte har tillräckligt många sittplatser i sin lägenhet och att hon så temat som en bra anledning att få gästerna att sitta på golvet. Turkisk mat och utstyrsel ska medtagas. Hm. Maskerad-radarparet Malin och Johanna är redan igång med planerna.
I lördags vaknade jag av mig själv fem minuter innan min tvättid. Det blev en snabb frukost, Malin la in första tvätten och jag diskade. Jag la in min tvätt och sedan var det städning - på allvar. Vi torkade av bord, bänkar och väggar, dammsög och torkade golvet. Sedan var vi och handlade medan vi väntade på att torkrummet skulle göra sitt, alltså ingenting. När vi hade hängt upp alla kläder, som torkrummet inte hade torkat (98% av tvätthögen), i lägenheten bakade jag kladdkaka och Malin lagade en jättegod middag. Att få sitta ned har aldrig varit så skönt som vid 19-tiden när man har stått upp sedan halv 12. Efter middagen slog vi oss ned i soffan och grät sedan båda två i soffan till Sagan om konungens återkomst. Med kladdkaka i hela munnen, för det var vi banne mig värda.
Vaknade upp i morse i en ren och fräsch lägenhet. Härligt. Jag kan säga att jag inte har gjort många knop idag:
Jag gick upp.
Åt frukost i fåtöljen vid tv:n.
Satt i soffan och tittade på skidskytte.
Låg i soffan och tittade på störtlopp.
Det var väl på den nivån idag. Skidsporterna var inte så spännande för det gick inte så bra för svenskarna. Men naturligtvis blir det spännande precis när man ska gå. Björn Ferry kämpade mot Björndalen. Jag skulle ju ner till gymmet och eftersom bussen bara går en gång i timmen härifrån fanns det inte så många alternativ till den bussen om jag ville hinna med passet. Stod till slut i vårt nystädade vardagsrum med både skor, jacka, halsduk och väska på mig med nycklarna i handen för en snabb utrymning. Jag gjorde det bra; hann med Ferry, bussen och träningspasset.
Passet var jobbigt idag, vattenworkout. Men det är så kul! Det är jag, Malin, två unga tjejer till idag och sedan är resten pensionärer. Skön och avslappnad stämning fast det är så jobbigt.
Malin och jag (framför allt Malin) var så trötta efter träningen att vi flummade runt som galningar från att vi kom ut från gymmet tills vi kom hem igen. Vi satt i busskuren utanför gymmet och Malin sjöng egenskrivna låtar (som ofta innehöll ordet blodpudding som tyvärr inte rimmar med något alls), med osammanhängande nödrimstexter. Där satt vi och skrattade så vi tjöt när 10 pers från klassen cyklar förbi och får se och hör Malins säregna och berömda långben-jag-har-svårt-att-andas-skratt. Till alla er, det finns en förklaring till vårt beteende, men det är inte tid för att avslöja den än.
När vi kom hem satte vi oss i soffan och åt vår älskade blodpudding och tittade på Singing Bee.
En lyckad helg går mot sitt slut och en trevlig vecka med manusskrivande står för dörren. Be right back.
Tjing
The Radiostar ;)
Trea på listan är kvällens träning. Många säger ju att träning är tråkigt, men det kan faktiskt vara riktigt roligt. Ab's passet var riktigt jobbigt; jag är stolt om jag kommer upp ur sängen imorrn. Efter det följde spinning. Proppfullt i salen och bara en enda cykel kvar då jag kom in. Mellan en ung kille som man undrade om han inte hade dött för han cyklade så långsamt och en äldre man som trampade så fort att jag trodde att han skulle dö. Passet startade riktigt bra, men efter halva passet insåg jag hur tom min mage hade hunnit bli. Luften gick helt ur mig och jag måste ha sett ut ungefär som den unga killen brevid. Dessutom upptäckte jag också hur ont min sadel egentligen gjorde, så är det om man inte är bland de första i salen. Om jag har blåmärken på rumpan imorgon är jag inte förvånad.
Hörde världens roligaste uttalande också. En man som tydigen hade kört Body Pump i veckan sa: "Ja, det gjorde så ont i underarmarna när jag kom hem så jag tog två panodil direkt. Sedan kunde jag ju inte sova på nåt sätt med mina armar så jag tog två panodil till innan jag la mig. Men det gjorde fortfarande så ont att jag fick gå upp mitt i natten och ta på tigerbalsam så nu luktar det i hela huset.". Hm.
Tvåa på listan är dagens middag. Lagade köttbullar och mjölkstuvade makaroner. Det var väldigt länge sedan och det gjorde det hela extra gott.
Etta på listan är naturligtvis att Malin ska vara med i Christer i P3 imorgon. Vi lyssnade på P3 och hörde killen som ska vara med i fredagsflörten prata. Malin sa att hon skulle skriva, kanske mest som ett skämt. Jag vet inte. Hon tvekade rätt mycket innan hon, efter lite påtryckningar från mig och Stefanie, slängde iväg ett lite halvflummigt mejl. Bara några minuter senare ringde en tjej från P3 upp, så nu ska Malin vara med och "tävla" om en dejt med den här killen. När hon drar iväg mitt under föreläsningen imorgon så vet ni nu vad hon ska göra. Må bästa kvinna (Malin) vinna!
Ja, en intressant dag går mot sitt slut och en ännu mer intressant börjar om bara någon timme.
Tjing
Seriös sömnbrist
Det var länge sen jag sov så här dåligt. Visserligen får jag väl skylla mig själv till viss del, eftersom jag var uppe och tittade på hockeydamjuniorernas match mot USA på web-tv. Spännande match förresten, de amerikanska/kanadensiska kommentatorerna berömde Sverige (och framförallt den svenska målvakten) väldigt mycket. 6-2 till USA, men de svenska tjejerna kämpade bra.
Sovandet sen gick ju som sagt inget vidare. Kunde inte somna, låg och vred på mig länge, sov inte speciellt tungt utan vaknade mycket. Tyvärr fick fick jag ställa in min promenad med Frida till förmån för mitt sovande. Tråkigt absolut, men jag vet att jag om någon behöver sömnen - annars spökar epilepsin.
På tal om epilepsin förresten; när jag till slut klev upp idag (12.15) såg jag att jag hade fått ett brev från Landstinget. Tydligen hade mitt EEG inte visat några tecken på epileptisk aktivitet, alltså fungerar min medicin. Det var ju bra.
Fick ett annat brev från Landstinget häromdagen. En räkning på mina nya tänder: 300 kronor. Snacka om att komma undan billigt, tänk vad det kunde ha kostat annars.
Ledig dag idag, verkligen skönt (och uppenbarligen nödvändigt). Ska gå till Berga och handla. Näe, nu ser jag att det duggar. Suck. Jaja, vad göra det måste handlas. Ikväll blir det spinning och Ab's på gymmet. Ska bli rätt skönt faktiskt. Hemtentan är klar så jag kan bara slappa tills träningen, kanske läsa min Illustrerad Vetenskap. Jag vet att jag är nördig. I don't care.
Tjing
HP är min bästa vän
Det började bra med lätta beskrivningar och enkla handlingar som att ta bort plasten från lådan och att trycka på on. Jag var så nära att bli klar när jag till slut inser att det inte ingår någon usb-kabel som man uppenbarligen måste ha. Hur ska jag kunna veta det? Jag som inte är det minsta teknisk, det har vi ju konstaterat då jag skulle installera trådlöst bredband. Så någon dag här måste jag ta mig iväg till Clas Ohlsson och skaffa mig en usb-kabel. Jag var ju så stolt, men det grusades lite av det här avbrottet. Idag lånade jag Malins usb-kabel så att jag kunde skriva ut mina inlämningar till imorgon - skrivaren verkar fungera fint. Tack Malin.
Något som gör det hela ännu värre är att jag faktiskt var nere i stan idag för att köpa papper till skrivaren. Önskar att jag hade vetat då...Passade på att köpa busskort också. De har ett så knäppt system. Man kan köpa ett månadskort med tre olika möjliheter: 10 resor på 30 dagar, 20 resor på 30 dagar eller 40 resor på 30 dagar. Det finns inget kort där man får åka hur mycket man vill under en månad?
Har suttit vid datort och skrivit en massa idag. Eller nja. Egentligen kanske det inte var så mycket, men det gick långsamt. Inte själva skrivandet, det gick rätt fort, men det var sittandet och tänkandet. Grannarna lär ha undrat vad det var som luktade bränt. Men det är faktiskt inte så lätt att skriva om sopsortering i romantisk stil eller att få en 97-åring att passa in i en science-fiction-text.
Förresten har jag suttit och betalat en massa räkningar nu på kvällen. Visst är det underbart att se hur pengarna bara rinner iväg?
Tjing
Mannen i den vita hatten (och den svarta)
Åååååh, vad jag tyckte synd om småkronorna igår. Jag var så nervös under matchen. Efter reduceringen blev det värre, då började jag dricka kopiösa mängder citronvatten. När de senare kvitterade kunde jag inte sitta still längre. Jag gick runt, runt i vardagsrummet tills mamma sa åt mig att sätta mig ner. Sedan var jag kissnödig också, vilket kanske inte var så konstigt.
Det var så trist att det skulle sluta som det gjorde, Sverige var verkligen värda att vinna. Inte en enda förlust under turneringen efter full tid och bara en förlust totalt sett. Finalen.
Jag måste säga att jag är imponerad av kämpaglöden. De har verkligen bevisat att det inte behövs ett lag med en storstjärna. Ett jämnt lag är ett starkt lag. Så slipper de diva-fasonerna också. För mig var hela turneringen en bragd och jag hoppas att de inte deppar för länge för finalförlusten. De har vunnit ett silver, inte förlorat ett guld.
En parantes är att när de visade småkronornas väg fram till finalen så spelades Mannen i den vita hatten (16 år senare) i bakgrunden. Så nördig är man som känner igen introt trots att det inte var det som skulle vara i fokus.
Det är kanske få som har koll på det, men nu startar även småkronornas damer sin vm-turnering. Pappa är assisterande tränare så jag ska hålla mig uppdaterad. Hoppas att grabbarnas framgångar har sporrat tjejerna. Kör hårt, jag håller tummarna!
Idag kom en granne (iförd en svart cowboyhatt) till mamma över och klagade. Han gnällde på att en av våra katter hade "rivit ned min syrénbuske och att han "går omkring i min trädgård". Dessutom påpekade han att "jag och många med mig störs av dina katter".
Till att börja med visade det sig att Maximus hade klöst lite på stammen på syrénbusken. Ja, vi får hoppas att trädet överlever natten. Det tror jag. Kan en gran överleva en björn kan nog en syrénbuske överleva en katt. Dessutom kanske han kunde sagt till sina ungar när de satt i vårt träd och kastade körsbär på varandra i somras om rätt nu ska vara rätt.
För det andra är hans trädgård en liten, liten plätt som smälter ihop med gångvägen. Det är ingen trädgård, det är ett trappsteg upp till hans dörr.
För det tredje vet alla ni som läser journalistik med mig att "många med mig" är något man säger för att det ska låta starkt, men som betyder att man inte vet om fler än ens partner håller med. Mamma frågade vilka. Hon fick veta att grannen som vi har bäst kontakt med av alla grannarna hade sagt det. När mamma frågade Kjell senare visade det sig att han aldrig hade pratat med mannen i den svarta hatten. Märkligt.
Sedan skulle jag ju hem också. Jag var helt säker på att bussen skulle gå 14.45, så när vi kom fram 14.10 kändes det rätt lugnt. Jag kramades med mamma och Carolina och Mattias hjälpte mig med väskorna. Vi tittade på skärmen för att se vilken gate jag skulle till. Då kom stressen. Bussen skulle gå 14.15. Det är inte lätt att springa med det där bagaget ska jag säga - en skrivare, kläder, en stekpanna, en matlåda med köttbullar och makaroner, böcker, datorn, en 1,5-litersflaska med vatten...Tungt och riktigt osmidigtt!!! Men det gick. Jag hann.
Resan kändes lång, skönt att ta taxi från stationen iallafall.
Nu ska jag vila mig lite.
Sov gott
