Hemma hos Johanna

Alla bittra känslor är som bortblåsta. Tanken på att läsa politik i 5 veckor är tillfälligt undanträngd. Det stormiga, grå vädret lider jag inte av och högen av disk på bänken stör mig inte längre. Idag är det istället soliga dagar, flaggor, tårta och leenden jag tänker på.
Jag har fått en liten tjejkusin idag. Grattis Fia och Peter - jag är så glad för er skull. Om två veckor kommer jag hem och hälsar på underverket, det lovar jag.

En märklig känsla det där att bli kusin (för elfte gången, en tolfte är också på g) när man är vuxen. Det känns mer som om jag skulle bli moster eller faster.  Så pass mycket äldre är jag att det till och med skulle kunna ha varit mitt eget barn.
Att få in en ny liten människa i sitt liv är underbart. Visserligen kommer inte jag och min lillkusin att ha en sådan relation som kanske andra kan ha med sina jämnåriga kusiner. Istället hoppas jag att jag kan vara en förebild för henne och någon hon kan vända sig till när hon inte vill prata med sina föräldrar om vissa saker. Jag finns här.

Så det finns inte så mycket mer att säga än: välkommen till världen, tjejen!

Tjing