Hemma hos Johanna

Idag hade mitt, Kristinas och Roberts program Popcorn premiär på Radio Shore. Det var så himla kul att sitta där och känna sig proffsig. Eller ja, att jag kände mig proffsig berodde kanske på att jag satt där med dator, högtalare, knappar, reglar och mikrofoner - sen att man inte behärskar det riktigt är en annan sak. Trots att vi tabbade oss några gånger tror jag att det blev rätt bra ändå. Någon tystnad här och där, men det var ju som sagt premiär.

När sändningen var över och spänning och nervositet släppte var det som att gå in i en koma. Helt slutkörda trotsade jag och Kristina den hårda blåsten på vägen till studentpuben. Väl framme beställde vi lite mat och sjönk ner vid ett bord. Vi satt där och snackade länge; så länge att fullisarna började krypa fram bland pubbesökarna. En skön kväll avslutades därför med att en kille limmade på Kristina i typ 20 minuter medan jag fick lov att prata med hans mindre odräglige, men trots allt lite skumma, kompis. När äckelkillen frågade Kristina för 10:e gången om hon ville gå hem med honom fick han sig en utskällning och strax därefter var vi därifrån. Trist slut på en trevlig kväll.

Trots glädjeruset över att äntligen börjat sända radio måste jag ändå erkänna min besvikelse. Besvikelse över att troligen ingen jag känner har hört vår sändning. Vissa av er kunde inte lyssna trots att ni ville, andra har glömt det. Någon kanske till och med ignorerade det och prioriterade annat, vad vet jag? Ärligt talat vet jag inte om någon (förutom Kristinas mamma) som lyssnade och det gör att jag känner mig lite meningslös. Om någon där ute faktiskt har lyssnat så får ni gärna skriva en liten kommentar och muntra upp mig.

Sov gott,

Tjing!