Skön vemodskänsla

Nu är det bara två dagar kvar här på Böda Sand. Vemodet börjar sakta smyga sig på och det känns ganska jobbigt att lämna sina nya vänner. Vi måste hålla kontakten tjejer! Att lämna campingen kan ändå vara rätt skönt. Äntligen får jag komma ut ur min isoleringscell och se den riktiga världen. Utan tv, med gemensam dusch och toalett, och utan rinnande vatten i vår lilla holk känner man sig nästan lite amish. Det ska bli ganska skönt att ta det lugnt ett tag och slippa höra frågorna vi får 20 gånger per dag...

1. När stänger poolen?
Klockan 22, men mellan 20-22 är det en åldersgräns på 18 år.
2. Hur varmt är det i vattnet? 23 grader när vi mätte i morse men det blir varmare under dagen när det är såhär fint väder.
3. Vad kostar det att bada? 20 för barn, 40 för vuxen och 95 för en familj.
4. Är ångbastun på? Den slår av sig själv när den blir överhettad och det kan ta ett tag innan den kommer igång igen. Om det inte fungerar så prata med badvakten.
5. Är Landkrabban öppen? Nej, det verkar inte så, de brukar inte ha öppet när det är dåligt väder.

Jag blir så less på att svara på alla de här frågorna. Människor är inte så himla smarta ändå, lässvårigheter och hörselproblem har vi iallafall garanterat. Det är nog som i Liftarens Guide till Galaxen; människan tror att hon är smartast, men i själva verket är både möss och delfiner smartare. Skulle inte förvåna mig alls. Ibland önskar jag att man verkligen kunde svara på frågorna utan krusiduller och daltande pedagogik. Låt folk få höra de riktiga svaren, iallafall de vuxna som borde vara tillräckligt mogna att kunna läsa skyltar.

1. När stänger poolen? Läs på lapparna utanför.
2. Hur varmt är det i havet? Inte vet jag, känn själv.
3. Vad kostar det att bada? Läs lapparna, snälla!
4. Är ångbastun på? Om det inte kommer någon ånga så nej, då är den inte på.
5. Är Landkrabban öppen? Om det spöregnar över en restaurang som bara har uteservering, har fönstren förbommade och skyltarna indragna så är det oftast inte öppet...

Men mest längtar jag hem till min sambo. Det känns vuxet att säga att jag är sambo nu. Lite overkligt. Ska faktiskt bli riktigt kul att börja vardagen tillsammans också tycker jag. Vi kommer nog in i det sega lunket vi med, men vi ska kämpa för att slippa det så länge som möjligt.

Den 25:e augusti åker jag hem till Stockholm. Det vore roligt att hinna träffa så mycket folk som möjligt när jag väl är hemma på en liten mini-semester innan skolan börjar. Hör av er!

Dags att runda av det här långa inlägget. Jag kommer att lägga in alla bilder från Böda Sand-tiden på bloggen när jag kommer hem, men nu måste jag dra.
Ha det bra allihop!

Tjing

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0