Hemma hos Johanna

Idag har jag fått mycket gjort. Lämnade in min första intervju på förmiddagen. Lite skrämmande måste jag säga, man vet aldrig vad för typ av respons man kommer att få på sin text.

Sen har jag lämnat in mitt intyg från sjukhuset till folktandvården där det bekräftas att jag har diagnosen epilepsi. Intyget ska skickas till landstinget för att jag ska kunna få mina nya tänder betalda. Jag som trodde att landstinget står över sjukhuset - varför ska jag behöva medla mellan dem via folktandvåden? Suck!
Passade på att hämta ut den nya medicinen också. Så nu har jag en fin liten trilogi med medicinförpackningar hemma.
Lamictal - beige små tabletter som smakar fan
Folacin - små piller som är äckligt illgula
och nya
Absenor - enorma, avlånga, vita tabletter som kommer i en obehaglig brun glasburk. Att titta på den gör att man känner sig sjuk.
Någon av de här tabletterna måste väl kunna hjälpa?

Sen hämtade jag Boken. Jag tror att mina närmaste förstår vilken jag menar för jag har snackat om den ett tag nu. Harry Potter. Jag älskar honom och jag måste erkänna att jag är avundsjuk på hans liv som trollkarl. Jag vill också leva ett sånt där magiskt liv där det händer roliga, konstiga saker varje dag. Kanske finns sådan magi på riktigt? Jag menar, i boken vet ju inte mugglarna om att det finns häxor och trollkarlar - det kanske är så det är i verkligheten också.
När man läser en sån här typ av bok får man alltid många märkliga funderingar i skallen. Det är som efter första gången man såg "Truman Show". Hur förvirrad och paranoid var man inte efter den, lixom?! Tänk att man kan bli så påverkad av en serie böcker egentligen. Sitter och tittar på Boken där den står i min hylla - den är så fin, vill knappt öppna den för jag är rädd att repa eller vecka sidorna i den. Jaja, det är inte akut att läsa den, får göra det någon gång när jag har tid. Har redan läst orginal versionen så jag vet ju vad som händer...

Tjing