Hemma hos Johanna

I natt hade jag en hemsk mardröm. Jag drömde om vårt kylskåp. Det var inte annorlunda på något sätt mot hur det verkligen är och det var det som var skrämmande. I ett par veckor nu har jag funderat på hur mycket som borde kastas i kylskåpet - för det är inte bara en grej. Det har varit proppfullt med mat som jag inte ens kommer ihåg när vi köpte. Det är läskigt. Så jag tänkte att jag måste rensa lite när Malin åkt hem. I morse när jag vaknade såg jag att Malin hade kastat en massa redan och nu är det lite överblickbart. Åh, vad skönt det känns! Det är så härligt när man blir positivt överraskad sådär, särskilt när man haft en så knäpp dröm. Tack Malin! Ska ta tag i mitt eget också innan jag åker hem. Har redan kastat ett leverpastejpaket och ett mjukostpaket med mögel i. Usch! 

Efter en stund i skolan och lite omelett till lunch åkte jag till jobbet. Fullt upp idag, som alla andra dagar nu före jul. Just nu har vi en julkalender hos oss som vi får öppna om vi uppnår försäljningsmålet för dagen. Bakom luckorna står det något som personalen ska få som belöning för det hårda slitet. Det brukar vara någon bulle eller en chokladask. Men inte idag. Idag fick jag nog den tyngsta julklappen jag kommer att få i år. En brandsläckare. Jaha. Bra visserligen, men det kändes väldigt bisarrt att få den av jobbet. Det här är nog den enda julklappen jag fått som jag innerligt hoppas att jag aldrig ska behöva använda.

Imorgon, på fredag och på lördag jobbar jag. Det känns bra att tjäna lite extra pengar och så, men jag är riktigt avundsjuk på alla som åkte hem idag. Jag skulle också vilja åka hem till min familj och bara mysa och ta det lugnt. Bussresan hem får vänta några dagar till - kanske känns det ännu bättre när man får längta lite längre...

Tjing