Sometimes life´s a bitch
Det här med förväntningar är rent utsagt förjävligt ibland. Eller förhoppningar snarare. När de krossas alltså. Jag väntade och väntade på det där samtalet som skulle avgöra huruvida jag skulle få ett riktigt spännande jobb till hösten. Jag väntade och väntade, tvingades vänta över helgen och igår krossades drömmen. Tjänsten hade gått till en annan. Och jag var nummer två. Sometimes life´s a bitch.
Tjing
Tjing
Kort uppdatering
Nu var det sådär länge sedan jag skrev igen, men jag lägger upp en bild i alla fall och visar att jag lever (även om jag ser rätt trött ut).
Så vad har egentligen hänt den senaste tiden? Jag har varit på anställningsintervju och får förhoppningsvis svar om det på måndag, jag har varit på Tom Tits Experiment med Carro och Mattias och jag har hjälpt en äldre herre som ramlat och slagit sig blodig i ansiktet då han skulle rasta hunden. Jodå, här går det vilt till. Funderar seriöst på att ta upp handbollen igen på lite lägre nivå, kunde kanske vara kul. Men då MÅSTE konditionen bli bättre eller så får jag totalt ändra spelstil från att vara grovjobbare till att ligga och fiska på mittplan och det tror jag inte uppskattas.
Nu blir det godnatt, hur ska jag annars orka med det storslagna bröllopet imorgon? Ni får säga vad ni vill om att jag är så entusiastisk för det här bröllopet, men enligt min åsikt är det här hur stort som helst. Kanske är det så att det är jag och den äldre generationen som sitter bänkade imorgon - fine - det kan jag stå ut med. Så länge Victoria får sin Daniel så kommer jag att snyfta hejdlöst i soffan och jag skiter fullständigt i vad alla bittra monarkikritiker tycker om det.
Tjing
Kandidatexamen i journalistik
Sådär ja. Då är äntligen tre år av sömnlösa nätter inför tentor, bakfulla klasskamrater på torsdagsföreläsningar, gör om gör rätt-predikningar och tragglande av journalistikens ädla konst över. Jag kan nu stolt titulera mig journalist. Om jag är nöjd - jajamän. Om det känns bra - hm. Oerhört snabbt kastas jag nu in i många journalisters verkligehet, det vill säga arbetslösheten. Som jag har kämpat och slitit för att komma hit och så är gräset inte ett dugg grönare på den här sidan. Smaka på den. En vägg av ångest som slår emot dig när du någonstans i glädjeyran över att vara fil. kand. i journalistik tvingar dig att tänka realistiskt. Tråkigt men sant.
Äsch, jag får helt enkelt ta det för vad det är och söka jobb som en annan galning och hoppas att någon uppmärksammar mig i den oändliga poolen av kvalificerade journalister. Hur som helst är jag stolt över min examen och det kan ingen ta ifrån mig.
Har du lust att hjälpa mig att hitta ett jobb så är du mer än välkommen att höra av dig med tips. Har ditt företag en personaltidning som söker (eller inte söker) folk? Söker ditt bolag en informatör eller kanske hjälp att fylla webbsidan med innehåll? Har du kontakter inom radio, magasin eller nyhetstidningar?
Tjing
Äsch, jag får helt enkelt ta det för vad det är och söka jobb som en annan galning och hoppas att någon uppmärksammar mig i den oändliga poolen av kvalificerade journalister. Hur som helst är jag stolt över min examen och det kan ingen ta ifrån mig.
Har du lust att hjälpa mig att hitta ett jobb så är du mer än välkommen att höra av dig med tips. Har ditt företag en personaltidning som söker (eller inte söker) folk? Söker ditt bolag en informatör eller kanske hjälp att fylla webbsidan med innehåll? Har du kontakter inom radio, magasin eller nyhetstidningar?
Tveka inte att höra av dig, jag behöver all hjälp jag kan få.
Tjing
