Ibland går allt bara fel...
Har gjort ett jobb idag för SR Kalmar. Trav var på programmet, ganska kul att få göra så helt skilda grejer varje gång. Men dagen har hittills inte alls varit någon höjdare - ni kommer snart att förstå mig.
Att kliva upp tidigt på morgonen, efter att så smått ha vänt på dygnet under den senaste veckan, är verkligen ingen höjdare. Alarmet låter. Snooze-knapp. Alarmet låter igen. Snooze-knappen fungerar fortfarande bra. Gick upp till slut, men det var inte lätt.
Cykelturen ner till radiostationen gick trögt. Oväntat trögt. Dessutom kom jag fram till en grej. Ja, en slogan nästan. Kalmar - staden med ständig motvind. Det spelade ingen roll vilket håll jag cyklade åt, lik förbannat hade jag vinden rätt i ansiktet. Hur går det till egentligen?
Kom efter mycket om och men fram, hämtade en bandare och en bil och drog iväg till Kalmartravet. På plats insåg jag att hörlurarna inte passade i bandaren. "Nähä", tänkte jag och tjurade lite över att jag lät en kollega kontrollera utrustningen och inte gjorde det på egen hand. Det bästa jag kunde göra var att köra på ändå och jag gjorde två hyfsat bra intervjuer och tog lite mysigt miljöljud.
Tillbaka på stationen stod jag utanför bakdörren och plingade på utan att bli insläppt i en halvtimme. Blev till slut insläppt, lite småputt på att jag inte gått runt till andra dörren tidigare.
Intervjuerna hade inte gått in på bandaren så jag tvingades åka tillbaka till travet för att ha något alls att redovisa av min dag. Ena intervjupersonen var inte kvar, så jag tappade en röst vilket jag är väldigt besviken på. Huvudpersonen var tack och lov kvar och ställde glatt upp på ännu en intervju. Snacka om att jag kände mig dum och värdelös som gjorde en så enkel miss. Skäms faktiskt. Och är fortfarande bitter! Ett inslag blev det iallafall, men jag vet att jag kan så mycket bättre än så.
Nu sitter jag iallafall hemma i soffan, med datorn i knät och handboll på tv. Ryggen värker av okänd anledning och visst borde jag ta tag i pluggandet. Det är bara det att efter en dag som den här vill jag unna mig att ha lite trevligt iallafall.
Tjing
Att kliva upp tidigt på morgonen, efter att så smått ha vänt på dygnet under den senaste veckan, är verkligen ingen höjdare. Alarmet låter. Snooze-knapp. Alarmet låter igen. Snooze-knappen fungerar fortfarande bra. Gick upp till slut, men det var inte lätt.
Cykelturen ner till radiostationen gick trögt. Oväntat trögt. Dessutom kom jag fram till en grej. Ja, en slogan nästan. Kalmar - staden med ständig motvind. Det spelade ingen roll vilket håll jag cyklade åt, lik förbannat hade jag vinden rätt i ansiktet. Hur går det till egentligen?
Kom efter mycket om och men fram, hämtade en bandare och en bil och drog iväg till Kalmartravet. På plats insåg jag att hörlurarna inte passade i bandaren. "Nähä", tänkte jag och tjurade lite över att jag lät en kollega kontrollera utrustningen och inte gjorde det på egen hand. Det bästa jag kunde göra var att köra på ändå och jag gjorde två hyfsat bra intervjuer och tog lite mysigt miljöljud.
Tillbaka på stationen stod jag utanför bakdörren och plingade på utan att bli insläppt i en halvtimme. Blev till slut insläppt, lite småputt på att jag inte gått runt till andra dörren tidigare.
Intervjuerna hade inte gått in på bandaren så jag tvingades åka tillbaka till travet för att ha något alls att redovisa av min dag. Ena intervjupersonen var inte kvar, så jag tappade en röst vilket jag är väldigt besviken på. Huvudpersonen var tack och lov kvar och ställde glatt upp på ännu en intervju. Snacka om att jag kände mig dum och värdelös som gjorde en så enkel miss. Skäms faktiskt. Och är fortfarande bitter! Ett inslag blev det iallafall, men jag vet att jag kan så mycket bättre än så.
Nu sitter jag iallafall hemma i soffan, med datorn i knät och handboll på tv. Ryggen värker av okänd anledning och visst borde jag ta tag i pluggandet. Det är bara det att efter en dag som den här vill jag unna mig att ha lite trevligt iallafall.
Tjing
Kommentarer
Postat av: Maria
Man blir alltid lite bitter efter en sån miss, men det är inget att haka upp sig på. Alla vet ju att du är bäst ändå :)
Trackback