Hemma hos Johanna

Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig.
Egentligen hade jag tänkte åka till gymmet och köra spinning, åka hem, softa lite och sedan åka på fyllan i villan.
Istället blev det epilepsianfall med cykelkrasch till följd, två avslagna tänder, en rejäl fläskläpp, skrapsår på näsa, mun och knä, en haka som är så svullen att jag liknar Jay Leno i vissa vinklar, ambulansfärd, sjukhusvistelse.
Det var inte planerat. 


Så här såg jag ut igår kväll när jag hade tvättat av det värsta av blodet.


Tack Malin som satt med mig på sjukhuset hela dagen, du är en ängel :)!


Det är en konstig känsla att vakna upp ur medvetslöshet. Allt är som en dimma, man hör alla röster men ser knappt några ansikten. När man ligger där tror man att man vet precis vad som händer. Nu när de hämtade mig hade jag så ont av kraschen att det enda jag minns att jag upprepade en massa gånger var meningen "jag vill inte dö!". När folk då talade om för mig att jag inte skulle dö blev jag ännu mer rädd, eftersom jag trodde att de bara sa så för att lugna ner mig innan jag verkligen skulle dö.
Sedan är det märkligt vad man minns av en sådan olycka. Jag minns att jag skulle cykla ner till gymmet, men jag minns ingenting från när jag var i närheten av olycksplatsen. Däremot mindes jag ambulanskillen och tackade honom när jag såg honom på vägen ut. Kanske mindes jag honom för att han påminde om min pappa?

Efter en hel dag på sjukhuset blev jag hemskickad med smärtstillande. Men det är inte över än - det är nu det börjar! Nu ska man ta tag i allt som måste fixas. Såhär ser mitt schema ut för imorgon:

- Ring tandläkare om akutvård
- Ring neurologen om att få byta medicin
- Ring clasons måleri, som var snälla nog att ta hand om min cykel efter kraschen
- Hämta cykeln förhoppningsvis
- Hämta kurslitteraturen

Just nu ilar det i tänderna, jag har lite svårt att prata ordentligt och att äta är inte lätt utan framtänder och med en läpp som är all over the place. Men det kunde gått mycket mycket värre, hade kanske lite tur i oturen trots allt.

Nu ska jag ta mina smärtstillande så klarar jag nog av den här kvällen också.

Tjing